Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Ron Sexsmith
Hultsfredsfestivalen
2006-06-16
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-06-20
Hemsida: www.ronsexsmith.com

Ron Sexsmith lämnar Pampasscenen utan några extranummer. Om det är planerat eller beror på den glesa uppslutningen i åhörarleden har jag svårt att säga. Lika lite kan jag avgöra om den tunna publiken beror på att den kanadensiske singer/songwritern placerats på fel scen eller om han helt enkelt inte har fler fans i Sverige. Eller kanske är solen alldeles för het för att folk ska orka masa sig in till festivalområdet på fredagseftermiddagen? Nåja, några tusen, många sittande, är i alla fall på plats och de som är där får avnjuta en av festivalens allra bästa spelningar.

Rent visuellt är Ron Sexsmith ingen spännande liveartist. Småplufsig och med slak hållning framför han sina melodier tillsammans med enbart en ytterligare gitarrist. Klart att det är en omöjlighet för de två att fylla ut den rymliga Pampasscenen. Rent musikaliskt är det dock otroligt bra och de två åstadkommer en maffig ljudbild trots det avskalade arrangemanget.

Den lågmälde kanadensaren har ett låtmaterial som gjort för den tidiga speltiden och det strålande vädret. Låt gå för att det finns en hel del melankoli i hans melodier, men att avnjuta framträdandet från skuggan under en björk och med en klarblå himmel ovanför scentaket är en fröjd. Fokus ligger inte helt oväntat på Sexsmiths senaste skiva ”Time Being” och så väl Jazz at the bookstore som Hands of time och Reason for our love framförs i vältrimmade versioner. Sångaren har till och med mer känsla i rösten än på skiva.

Mot spelningens slut lämnar Sexsmith sin gitarr och framför ett knippe sånger framför pianot. Även dessa melodier har en nerv och känsla som är få singer/songwriters förunnade. Att han lyckas hålla en sådan känsla och inlevelse vid liv genom hela framträdandet trots de glesa åhörarleden är inget annat än imponerande. Han hade varit värd så mycket mer publik, eller åtminstone fått spela i den något mer intima Teaterladan. Precis som jag förutspådde inför festivalen bjöd han dock på festivalens i särklass mysigaste spelning.