Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Jonna Lee
Arvikafestivalen
2009-07-03
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2009-07-05
Hemsida: www.jonnalee.com

”Jag ser mig ändå som en talangfull artist” förklarade Jonna Lee efter att vi i ilande hast kastat oss in i hennes minibuss till skydd för den störtskur som lagom till intervjudags drog in över Folkets Park i Arvika. Det är nästan ett understatement. Inte nog med att Jonna Lee spelar merparten av alla instrument på nya skivan, ”This is Jonna Lee”, hon har dessutom en röst som både har ett imponerande register och en skön särprägel, är polare med Ed Harcourt och ligger på grymma skivbolaget Razzia. Alla dörrar borde således stå öppna för Jonna Lee.

Därför blir jag lite besviken när jag inser att det är på Lyran, en av de minsta scenerna på Arvika, som spelningen äger rum. Å andra sidan minns jag med välbehag den intima stämning som infann sig när jag såg henne senast, som uppvärmare på den turné Ed Harcourt basunerat ut som sin allra sista (även om rykten inte helt oväntat börjat cirkulera om att britten håller på att spela in en ny skiva).

Riktigt så blir det inte, till skillnad från spelningen på Storan i Göteborg när Jonna Lee uppträdde helt allena har hon idag med sig ett gäng ytterst kompetenta medmusiker, något som lyfter framträdandet förstås. Utan att för den sakens skull stjäla något ljus från gullock själv. Låtarna från ”This is Jonna Lee” känns som en naturlig fortsättning få debuten ”10 Pieces, 10 Bruises”, och precis som Dried Out Eyes var den självklara fullträffen på den första är popdängan My High den starkast lysande låten på den andra. Båda låtarna rivs av som en explosiv avslutning på ett redan imponerande set.

Allt som återstår nu är att fler människor upptäcker den råa talangen som är Jonna Lee. Nästa gång kan jag garantera att scenen är större, publiken likaså. Då kan det bli riktigt minnesvärt.