Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Niccokick
Popadelica, Huskvarna
2008-05-03
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-05-05
Hemsida: www.niccokick.com

Det är alltid farligt att gå och kära ner sig, den goda omdömesförmågan verkar plötsligt bli den dåliga omdömesförmågan, hjärta krockar med hjärna. Jag har gått och kärat ner mig i Niccokicks senaste platta, ”The Good Days We Shared, Were They So Bad?”, vilken comeback! (Om de nu ens varit borta). Bli inte förvånade om ni hittar ytterligare en skiva signerad Andreas Söderlund på min årsbästalista vid årets slut.

Men en studioplatta är en studioplatta, den är satt i sten. En livespelning är en livespelning, och den förändras varje gång. Niccokick är ett grymt liveband, inget snack om saken, men precis som alla andra kan de ha bättre och sämre dagar på jobbet. Idag verkar tyvärr var en av de senare. Först ut i Teaterladan och med ytterligare ett gig senare på kvällen, i Linköping, förutsättningarna kunde ha varit bättre.

Det låter mycket om Niccokick, men det låter inte alltid så bra. Dels svajar själva framförandet, främst sången, dels känns det som om bandet håller igen, återigen främst i sången. Och jag förstår det, det är dumt att helt köra slut sig om man bara någon timma senare ska sätta sig i en bil för att åka till ett nytt gig, men det gör mig inte mindre irriterad och besviken. Många av de fantastiska låtar som finns på nya skivan, bland dem You Must Be On Drugs, slarvas helt bort. Inte ens låten om poeten känns som om den kom ut så bra som den kunnat.

Men det tar sig som tur är, Andreas Söderlund och hans manskap inser tillslut allvaret och jobbar upp sig avsevärt mot slutet, gamla hits blandas med nya och en liten låt som handlar om att fylla 27 dyker också den upp, men någonstans inombords gnager fortfarande en liten känsla som säger att Linköpingsborna kommer få betydligt mer valuta för pengarna denna afton.