Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Mustasch
Siestafestivalen, Hässleholm
2010-05-29
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2010-05-31
Hemsida: www.mustasch.net

En av Göteborgs stora har byggt uppochnedvända kors av förstärkare på scen, även om jag alltid har tänkt mig Mustasch som ett betydligt mer helylle än sataniskt band (jag vet, hårddraget). Nåväl, bandet har ett vid den här tidpunkten ett osvikligt låtmaterial men inledningsvis hör jag inte mycket av de fina melodier som Spotify gett mig vid handen att bandet stoltserar med. Inte mycket Iron Maiden, men väldigt mycket riffrock. Jag hoppas att det låter roligare framme vid scenen, vilket det tycks göra då publiken där verkar peppad och vill röja.

Att Mustasch gör lite som de vill på scen är tydligt och inte minst under mellansnacken. "Fotograferna får stanna hela spelningen, det har jag bestämt" konstaterar den karismatiske sångaren (självklart med v-gitarr) Ralf Gyllenhammar. Den nygifte trummisens lika nyblivne fru (enligt Ralf först och främst nyknullade fru) får delta på scen och presentera låtar och nog fan kan bandet spela grammisprisad rock. Men jag har aldrig gillat grammisgalan. Jag gillar däremot att de med hela Poseidons (ni vet den fina statyn längst upp på Avenyn) tyngd kör sin grej med nya låtar som Heresy blasphemy och Mine samt äldre I hunt alone och Black city.

Tidningen Norra Skåne recenserar två band i samma text och eftersom jag är helt oförstående inför dylika moderniteter, recenserar jag istället – hör och häpna – både bandet och bandets mellansnack i samma text. Det är också här det går fel. Först skriker Ralf "heavy metal midnight" vilket mycket väl kan vara en äldre låt jag inte hört talas om, men i gassande sol känns det fel. Hur han sedan gång på gång bedyrar hur mycket han älskar sprit och bara dricker vatten på scen, känns för de ärrade festivalbesökarna skrattretande. Men vad gör man inte för sin image skull. Att gå runt i mellansnacken och antyda hur full han brukar vara hjälper väl ingen egentligen. Och att kalla upp den nygiftes fru för att knyta hans sko är inte okej någonstans. Må vara att han ber om ursäkt (till trummisen?!) för detta, men jag hörde aldrig någon ursäkt för den plumpa kommentaren att "jag knullar dig efter spelningen" till den kvinnliga fotografen jag pratade med efteråt. Mycket taffligt.

Men som band i övrigt är både Ralf Gyllenhammar och Mustasch en sammansvetsad enhet som spelar bra hårdrock och det går inte att klaga så mycket på, även om jag inte något fan.