Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Säkert!
Hultsfredsfestivalen
2008-06-13
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-06-17
Hemsida: sakert.blogspot.com

Mina värsta farhågor besannades, tyvärr. Hawaiiscenen är en alldeles för stor scen för Annika Norlin med sällskap i annars så spännande Säkert! Med samma speltid som Babyshambles dagen innan, ett band som inte heller lyckades komma upp i normal standard, är det riktigt glest mellan raderna när Säkert! intar scenen. Och precis som med fallet Pete Doherty är Annika Norlin en grym låtskrivare när lusten faller på, men live är det betydligt svårare att få alla bitar att falla på plats.

Doherty har ändå sin skandalrock, Annika Norlin har ett grymt liveband i ryggen istället. Men det räcker liksom inte. Samma sak hände med Hello Saferide, återigen visar Annika att hon är en mästare på att skriva alternativa poplåtar som kryper in under skinnet på en, hon klarar av att sätta ord på allt det där svåra, men väl uppe på en scen knyter det sig lite grand. Turligt nog är detta inget som stör de få i publiken som ändå hittat hit, med givna förutsättningar artar det hela sig till en godkänd spelning trots allt.

Att Säkert! släppte en debutskiva som hette duga förra året kan knappast ha undgått någon, och det är förstås låtarna som räddar upp den här spelningen. Det är verkligen fascinerande hur Annika Norlin så smidigt och stilrent kan gå över från engelska till det svenska språket, utan att tappa något väsentligt där mellan. Jag tänker på låtar som Är Du Fortfarande Arg? och inte minst den vackra duetten, Det Kommer Bara Att Leda Till Något Ont, med ingen mindre än Markus Krunegård som dagen till ära är på plats för att leverera i egen hög person.

Men jag hade hoppats på mer. Jag är helt övertygad om att det hade blivit en helt annan spelning om Annika med vänner fått en lite mindre och mer intim scen. Närheten till publiken brukar kunna vara som bränsle till vilken hackande motor som helst. Nu blir spelnigen istället något opersonlig, det tar ett bra tag innan Annika Norlin blir helt varm i kläderna; musik gjord av själ måste självklart också spelas med själ, annars känns det bara tomt.