Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Jonna Lee
This is Jonna Lee, 2009
Skivbolag: Razzia Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-03-10
Hemsida: www.jonnalee.com

Det går att hitta många inhemska referenser att klistra på Jonna Lee om man bara vill. Det bottenlösa mörker som finns hos Anna Ternheim finns i vissa bitar, desperationen från Frida Hyvönen vill gärna vara med på ett hörn och Jonna sjunger faktiskt i mångt och mycket som Nina Persson (A Camp, Cardigans). Men till syvende och sist är det ändå uppenbart att skivan heter ”This is Jonna Lee” av en anledning.

Den här tjejen har något eget. Hon får sin gitarrpop att låta som hämtad någon helt annanstans ifrån än den scen den faktiskt tillhör. Genreklichéerna lyser med sin frånvaro och Jonna surfar istället på en oförfalskad spelglädje. Jag kan invända att lo-fi-produktionen som ska skänka en punkig vibb till materialet till viss del tar död på dess skönhet. Men samtidigt bidrar burktrummorna och det inte helt kontrollerade ljudet till den nerv som understryker att det här är en tjej som gör precis som hon vill och brinner för konsten.

Kvaliteten på materialet är förvisso ganska varierande, men höjdpunkterna är kvalitativa (lyssna speciellt på There was me och The light) och det finns hela tiden en spänning som gör det svårt att sluta lyssna. ”This is Jonna Lee” är inte den bästa skiva ni någonsin kommer avnjuta, men det är ett statement att musik även 2009 kan ha ruggigt djup integritet.