Joyzine

[stäng]

Recension - Live

The Donnas
Hultsfredsfestivalen
2008-06-14
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-06-17
Hemsida: www.thedonnas.com

Sverige har precis släppt in ett mål i slutminuten mot Spanien och torskat en som vid tillfället tycktes viktig poäng i kampen om fortsatt liv i fotbollens EM-slutspel, men att läka såren med The Donnas är inte att tänka på. Tjejerna är trötta, oinspirerade och har kopplat på autopiloten, eller är det rent av replokalspiloten?

För gruppen låter mer än lovligt platt och tunt. Brett Anderson sjunger förvisso helt okej, men i övrigt finns inte mycket till liv i gruppens på skiva ganska småtrevlig material. På Pampasscenen blir det bara standardiserat malande enligt mallens alla regler, utan någon själ eller eftertanke. Bra låtar blir platta karboner och den förlorarstämplade publiken rycks inte med alls.

Därför känns det än mer märkligt när så gott som allt mellansnack går ut på hur fantastiskt det är i Sverige, hur grym publiken är, hur mycket The Donnas längtat efter att komma tillbaka och hur de inte kan göra annat än att ge allt här i Hultsfred trots tröttheten. Va fan! Vi står här ett gäng surmulna svennar som precis torskat en match vi drömt om att kanske kunna kryssa och dem som rör sig eller diggar är lätträknade, borde inte mellansnacket kunna anpassas bättre än det vanliga standardtjatet om hur fantastiskt allt är då? Jo förlåt, basisten Maya Ford gör ett försök: ”Spanien sug min kuk” skriker hon på staplande svenska.

Förmodligen är det situationen som gör sitt, sur publik och aptrött band går väl inget vidare ihop och att The Donnas gör sig bättre på klubbspelningar råder det ingen tvekan om, det är ju i grund och botten ett ganska bra band, men lite mer hade man faktiskt kunnat förvänta sig.