Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Les Issambres
Amelia, Phil & Heather, 2010
Skivbolag: Fifth Week Records
Av: Eva Linde
Publicerad: 2010-09-05
Hemsida: myspace.com/lesissambres

Man kan inte beskylla det stockholmsbaserade indiepopbandet Les Issambres för att vara enspåriga. Inte heller för att vara okreativa - det elvaspåriga albumet "Amelia, Phil & Heather" är deras sjätte album sedan starten 2004 och inte ett spår är det andra likt. Man vet inte riktigt vad man ska förvänta sig härnäst.

Att sätta på Les Issambres är att starta en resa. Jag befinner mig på en roadtrip med öppna höstfärgade vyer, solen högt, liten havsbris, motorstopp, akustiska gitarrer och så ett gäng melodiälskande musiker. Les Issambres blandning av folkmuisk och indiepop är utan tvekan charmig. Små funderingar, personskildringar och blåa känslor blandas och presenteras med handklappsmelodier, gitarrer, orgel och såg. Syskonen Stefan och Karin Jacobsson turas om med sången och varje låt får sitt unika uttryck. Nej, det blir aldrig uttjatat, men det känns heller aldrig helt genomarbetat.

Efter att ha låtit "Amelia, Phil & Heather" snurra ett antal gånger har jag ändå inte fått albumet att fastna. Jag saknar det där som får en att stanna upp, att ryckas med eller fascineras. Det låter alldeles för platt och hur märkligt det än kan låta, med dessa överkreativa musiker i fokus, en aning oengagerat.

Det är kul med en popgrupp som spottar ur sig material och låter impulsen styra resultatet. Men man saknar ett riktigt genomarbetat spår som på allvar belyser den potential och de nyanser detta spännande band besitter.