Joyzine

[stäng]

Recension - Live

New Moscow
Herrgårn, Linköping
2006-09-28
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-10-03
Hemsida: newmoscowmusic.com

En solig sommardag i Göteborg för några månader sedan väcktes ett intresse för en man vid namn David Fransson. Delvis beroende på att jag diggade, och fortfarande diggar, hans delaktighet i bandet Division Of Laura Lee. Men det var inte därför jag var där för att träffa honom. Anledningen stavades New Moscow, ett nytt projekt i Franssons regi, och ikväll är det dags att bekänna färg.

Egentligen vet jag inte alls vad som väntar, allt jag har att gå på är en singel och en B-sida, men det är också det som gör det hela så kittlande, spännande. Killen kan i princip gå ut och spela upp vad som helst. Eller killen och killen, New Moscow är ett band som Fransson var noga att poängtera sist vi talades vid.

En stund efter klockan 22 står det i alla fall tre unga människor på scenen, med hungern brinnande i blicken. Eller? Nej, något finns det i blickarna, men hunger är det definitivt inte, ikväll verkar det vara något som inte står alldeles rätt till. Det första intrycket. Där läggs grunden för en spelning, där skiljs förutsättningarna för en bra spelning från förutsättningarna för en dålig. Mitt första intryck är att New Moscow är ett band med allt för stor respekt för dess frontfigur. Oavsett intension, allt ljus faller på David Fransson. Och det är inte särskilt konstigt. Fransson sköter allt det snygga gitarrarbetet, fyller upp ljudbilden med diverse ljudliga effekter, vet hur man för sig och hittar dessutom balansen mellan att vara lagom fräck i mellansnacket och poserandet av väl valda rockmoves. Bassist Mathias Engwall och trummis Andreas Nordström får ursäkta, men grabbarna har en hel del kvar att lära.

Med det vill jag inte ha sagt att allt är guld och gröna skogar. Trots att David Fransson är en minst sagt rutinerad herre smyger det sig in en hel del nervösa element ikväll. Kanske beror det på att en sträng ryker redan i första låten och att en extragitarr alltid kommer att vara just en extragitarr. Eller så beror det på att David Fransson inte har en aning om hur publiken kommer att reagera med tanke på att det faktiskt inte finns något utgivet material att jämföra med. Och den tanken gör både honom och resten av bandet vettskrämda. Vresig indiepoprock, det säger inte så mycket, eller hur? Hur som helst kvarstår det bleka intrycket spelningen genom.

Musiken då? Det är svårt att avgöra. Spelningen avverkas i ganska rask takt, det finns ingen egentlig tid att reflektera över låtarna. Inte mer än att senare delen av setet är vassare än den första. När väl New Moscow lämnar scenen för kvällen konstaterar jag att livekostymen fortfarande är ett par storlekar för stor, men att den kan komma att fyllas ut mer än väl om det bara går att hitta balansen mellan de tre inblandande.