Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

John Frusciante
Shadows collide with people, 2004
Skivbolag: Warner Bros
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2004-03-16
Hemsida: www.johnfrusciante.com

När John Frusciante släppte sitt förra soloalbum - ”To record only water for ten days” – 2000 kändes det som terapi. Det var en drogansatt och deprimerad man som spelade in de låtarna för att lätta på trycket i hjärta och hjärna. Den här gången är det något helt annat. Låtarna på ”Shadows collide with people” är skrivna och framförda av en betydligt mer harmonisk och fridfull person. Något som oerhört tydligt avspeglas i resultatet.

”To record only water for ten days” var stundtals en fantastisk skiva. Flera av de ångestladdade låtarna hade känsla och melodier som talade direkt till mitt hjärta. Men den var också mycket ojämn. Där fanns ostrukturerade flumjam och otroligt ogenomtänkta låtar och kanske värst av allt, hela plattan ackompanjerades av en taffligt programmerad trummaskin. Skivan var dränkt i effekter och ganska minimalistisk.

John Frusciante skriver fortfarande avskalade, lågmälda och nedstämda popmelodier, men hela ”Shadows collide with people” andas hälsosam optimism. Den mest påtagliga skillnaden gentemot föregångaren är att här sjunger John betydligt bättre. Även om det inte är 100% tonsäkert handlar det inte längre om det bångstyriga och stundtals totalfalska uttryck vi tidigare fått stifta bekantskap med. Att han använder sig av en rytmsektion av kött och blod den här gången lyfter intrycket enormt.

Visst finns här flera utstuderat flummiga bitar (det är ju trots allt John Frusciante det handlar om), men den här skivan är betydligt rakare än hans tidigare verk. Det är mer riktiga låtar och det är förbaskat vackert. Frusciante utövar en sida han inte riktigt får fram i Red Hot Chili Peppers. Hans sololåtar är inte alls lika tillrättalagda och långt ifrån så hurtiga som de i huvudbandet. Faktum är att han slår sitt moderband på fingrarna när det gäller att skriva vackra kompositioner. Det här är så okonstlat som det kan bli. Det sägs att konst föds ur smärta, men en välmående Frusciante besegrar faktiskt en lidande.