Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Los
Bad intentions are often hidden behind beautiful gestures, 2005
Skivbolag: Sweet Remedy Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-01-24
Hemsida: -

Vad skånska Los är i behov av är en mer catchy känsla. Andreas Rödins gälla emostämma blir lätt enerverande när han inte har klockrena sångmelodier att jobba med. Därmed blir hela debutalbumet ”Bad intentions are often hidden behind beautiful gestures” en smula jobbigt att lyssna på.

Det börjar annars riktigt bra. Inledningen i Say goodbye to indolence med snärtiga trummor och metalliska gitarrmattor vittnar om att något stort är på gång. Tyvärr faller det hela omgående ner i tämligen standardiserad emocore. Det är ett ganska symptomatiskt förfarande för hela albumet. Orkestern tycks inte ha satt några gränser för på vilket sätt de ska skapa sin musik. Det flörtas med en lång rad genres, men så fort det tycks som om något spännande är på väg att hända faller Los tillbaka till den tjatiga emostilen. Det verkar vara där de känner sig mest hemma, och det är dit de beger sig för att vara säkra, inte segla ut på för djupt vatten.

Personligen tycker jag att Los är som bäst i sina rockigaste, respektive mest meditativa bitar. Transition har ett imponerande tungung om någon specifik bit ska nämnas. Men bandet saknar fingertoppskänslan för att skriva melodier och det är främst det som gör att plattan aldrig blommar ut. Som jag nämnde inledningsvis hade Los kunnat kompensera för Herr Rödins väl enformiga sångröst med fästande melodier, men så är tyvärr inte fallet.

Jag gillar idén bakom Los, men killarna lyckas inte genomföra sin mission fullt ut. Jag tycker plattan är för slätstruken och framförallt gnällig. Men då ska vi ha i åtanke att detta är ett debutverk och att genren som sådan kräver ganska mycket experimenterande för att hitta rätt.