Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Pete Greenwood
Sirens, 2008
Skivbolag: Heavenly Recordings
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2008-10-30
Hemsida: myspace.com/petergreenwood

”I woke around midnight and I begged her to shoot out her sirens.”

Så vackert, så subtilt. Jag älskar när skivor gör klart redan från början att de verkligen vill något, vad det än må vara. Låten ifråga, titel- och öppningsspår på Pete Greenwoods solodebut, är en tillbakalutad historia som perfekt harmoniserar Petes lugnande, melankoliska röst med ett varsamt trumspel och ett klagande munspel. Egentligen är låten inte representativ för ”Sirens” som helhet. Där albumet tenderar att dra åt en ruffigare ljudbild är titelspåret en förvånansvärt ”ren” skapelse.

Pete är sedan innan medlem i See See och Loose Salute och har även varit livegitarrist i Mojave 3. Självklart bär han skägg och ett långt, ovårdat hår, precis som alla de andra ”folkrockarna” gjorde då det verkligen begav sig och som de ”nya folkrockarna” fortfarande gör.

Gitarrspelet – speciellt på Negotiations and Last Words – påminner mycket om Leonard Cohens tidigare alster, och Nick Drake och Neil Young verkar vara självskrivna i Greenwoods skivsamling. Till skillnad från de här fortfarande verksamma veteranerna vågar, eller kan, inte Greenwood närma sig svärtan, det riktigt plågsamma, med följd att albumet blir enahanda och lite fint i kanten.

I instrumentalerna A och B visar Pete sina gitarrfärdigheter, inte utan beröm, och albumhalvan efter de båda ordlösa visorna (ja, gitarrspelet säger tillräckligt mycket för att det ska bli en historia av det hela) är mer livfull med mer och fler nyanser. Bats over Barstow sammanfattar Hunter S Thompsons ”Fear and Loathing in Las Vegas” på mindre än tre minuter och tar hjälp av urflippade gitarrsolon och vilda cymbalkaskader.

De flesta skulle nog avfärda det här som omodernt och ointressant, men enligt mig har Greenwood återuppfunnit hjulet. Hans texter blir små berättelser som lever kvar långt efter att de sista vibrationerna från gitarrsträngarna har lagt sig. Pete Greenwood – en lugnande röst, närhelst du behöver honom.