Joyzine.se






Recension - Skiva

Lowood
Close to violence, 2009
Skivbolag: NONS
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-04-14
Hemsida: www.lowood.se

Många tror att Lowood kommer att bli en hype. Ett sådant där band som åker omkring på sommarfestivalerna och (sin ganska melankoliska musik till trots) spelar i solskenet och får detta att kännas ännu varmare. Upprymmande. Jag tvekar å det grövsta.

Visst har just sådana här band och sådan här musik exploderat lagom till sommaren förr. Men allt på ”Close to violence” känns alldeles, alldeles för gjort för att det ska kunna engagera särskilt djupt hos så många människor. Duon – för det är i grund och botten en sådan, med Therese Johansson och Kicki Halmos som visionära skapare – det handlar om vill nog gärna framhålla musiken som tidlös, men det är bara en snyggare omskrivning av det tillstånd jag pekade ut ovan.

Det behöver för all del inte enbart vara negativt att göra något som redan gjorts hundra gånger om av andra. Hade Lowood bara fortsatt på samma spår som de kör i snygga öppnaren Crash hade ”Close to violence” framstått som ett piggt tillskott till en överbelamrad genre. Då är det poppig men samtidigt drivig rockmusik vi snackar om.

Men Crash är bara ett trick för att få fast lyssnaren. Sedan är det drömsk och sävlig popmusik, snudd på singer/songwriter, med texter om kärlekens alla djävligheter som gäller. Även om det är kompetent in absurdum och sången är vacker och några av låtarna klart habila känns det inte alls något kul. När Lowood makar sig fram genom sina långsamt reflekterande melodier vill jag bara att det ska ta slut.

Så nej, frågar ni mig blir det här ingen sommarhype, men jag har ju haft fel förr och hyper är svåra att förutbestämma. Men i min festivalbandare hamnar i alla fall inte Lowood.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner