Joyzine

[stäng]

Intervju

Moto Boy

Ingen med lite intresse av popmusik har nog missat Moto Boys framfart i Sverige, antingen som förband till The Ark, Smashing Pumpkins eller helt som sig själv. Moto Boy är det bästa som har hänt Sverige sedan Jussi Björling, åtminstone om vi får tro honom själv. Hybris? Kanske. Katharsis? Nej tack!

– Jag vill skapa ärlig lycka, och jag vill krossa bekväm dumhet och dess normer. Som att tända en lampa som både visar hur otroligt, fantastiskt vackert livet faktiskt är och hur äckligt fult det kan bli när dumhet och självgod ambition får bestämma.
Moto Boy, eller Oskar Humlebo som enmansshowen egentligen heter, är liknelsernas och kontrasternas man, vilket kommer att visa sig på flera sätt. Det självbetitlade debutalbum som släpptes tidigare i år har frambringat superlativ hos många, inte minst mig själv.
– Det är jävligt gott att skivan tas emot så fint; det blir som en reflektion av varför jag gjorde den. Det är så klart inte alla som klappar händerna; det var någon tjej som skrev ner den eftersom hon störde sig på de ylande gitarrerna och mitt permanentade hår. Smart, säger Oskar och fortsätter:
- Det som gör mig glad framför allt i det fina mottagandet är att så många förstår det finstilta, det genuina, kontrasterna, det som gör det till en ärlig fantastisk skiva och inte ett ambitionsverk.

Smashing Pumpkins + Moto Boy = sant
Det var nog fler än jag som lyfte ett förvånat öga när vi fick se att Oskar fick äran att agera förband åt Smashing Pumpkins när pumporna gästade Stockholm.
– Det ska bli skitroligt, jag har lyssnat på dem sen tonåren. Att de ville ha mig som förband känns intressant och väldigt skoj, istället för ett band som spelat mer likriktad musik. Vi kommer passa bra ihop där på Hovet. Och det blir ett minne för livet. När jag ligger för döden kan jag tänka tillbaka; allt annat kanske sket sig, men jag var i alla fall förband till Smashing på Hovet, fett. (Intervjun gjordes innan spelningen, förf. anm.)
Visst blev det kontraster när Smashing Pumpkins intog scenen efter Moto Boy, och just kontraster är något som Oskar ofta betonar strävan efter i framtiden. På scen har han - förutom sin hårdrocksgitarr - läppstift, skinnjacka och bar bringa.
- Tja, gör en drink på lättmjölk och mellanmjölk. Det smakar inte så mycket mer än mjölk. Kontraster förstärker, framhäver och individualiserar olika element i vad som helst. Utan kontraster blir det mesta ganska tråkigt och uddlöst. Hårdrocksband som spelar hårdrock i hårdrockskläder på hårdrocksklubb för hårdrockspublik med hårdrockstatueringar och så vidare och så vidare. Boring.

Fuck Jantelagen!
Oskar har tidigare visat att han själv tycker att han är väldigt bra, vilket många verkar vara rädda för att göra idag.
– Det finns ett supertråkigt förlamande efterföljande av normer kring musik och mycket annat i Sverige, en sorts kvalitetsbegränsande norm för musik. Killar beter sig på ett sätt, tjejer på ett annat. Man ska ha vissa kläder på sig om man spelar pop, rock, hip-hop, djembetrumma eller vad som helst. Man ursäktar sig hela tiden och undviker för allt i världen att skapa någon som helst konflikt genom att visa sig bättre på något än någon annan.
Normerna som Oskar pratar om tror jag är en källa till inspiration för honom. Han försöker bryta mot dem, medvetet eller omedvetet, för att förhoppningsvis skapa något nytt. I tidigare intervjuer har han även sagt att han är ”det bästa som har hänt Sverige sedan Jussi Björling”, något som han dessutom kompletterar med ”och jag blir bara bättre och bättre”. Han spinner vidare på jantelagen och dess effekter.
– Sätt medelmåttor i rampljuset så ingen tar illa upp. Det är som att många här är rädda för genuina uttryck och samtidigt längtar fantastiskt mycket efter dem. Hellre smälter de bara in i en grå massa än säger vad de egentligen tycker, eftersom de, gud förbjude, kanske inte skulle bli omtyckta då. Jag hatar det, det får mig att må illa. Att se medelmåttor till artister som gör precis allt de kan för att alla ska tycka om dem får mig bara att avsky dem. Att se tjejer backa undan och hålla käften för att killar, och tjejer, annars skulle kunna tycka de var otjejiga och vulgära gör mig genuint trött och lack. Att det är så vitt accepterat att det ska vara så, att man inte ska vara för bra på det man gör; man ska passa in och vara ljummen och lagom; det är så jävla tråkigt. Jag är fantastiskt bra på det jag gör, men jag är inte arrogant. Jag tror på mig själv i det jag gör, men det betyder inte att jag ser ner på andra. Den som irriterar sig på mitt självförtroende är bara missunnsam. Överallt behövs folk som spräcker härskna normer. Jag gör det, kanske inte medvetet, utan mer som en sorts kräkreflex.

Nog kan Moto Boy ses som egen och ”originell” på ett bra sätt, både musikaliskt och personligen. Själv tycker han att han har hittat sitt eget sound.
- Egentligen har jag alltid vetat hur jag vill uttrycka mig, men det har tagit sin tvungna tid att realisera det; att lära mig både vad och hur. Jag har med väldigt få undantag gjort rubbet själv med den här skivan, så den har ju utan tvivel min prägel på sig, vilket jag tycker är bra när det kommer till egna verk. Inga kompromisser, bara total kontroll. Det är definitivt representativt för mig. Jag har varit väldigt ärlig när jag gjorde det, inget inställsamt skitsnack för att tillfredställa någon målgrupp. Bara ärlighet för min egen skull och för alla som är intresserade.

Nutid, framtid och motorcyklar
- Nu åker jag runt till olika njutbara ställen och sjunger för sköna människor, det är jävligt skoj och jag får träffa många väldigt fina och intelligenta personer, och en del pantskallar såklart, men mest bra folk. På kort sikt sjunger jag för underbara människor i Sverige och på lång sikt för underbara människor i hela världen.
- Men det lär dröja innan det blir kycklingvingar och finvin i logerna; jag är inte precis James Blunt. Jag får väl klämma ur mig några välanpassade skitlåtar om jag ska kunna köpa Maserati och stenhus. Men jag lever i helt rätt miljö känner jag. Jag får ägna mig på heltid åt det som gör mig lycklig och det är ett stort privilegium som fler borde få uppleva. Det märks att Oskar är nöjd med hur snabbt allting har gått sedan det började surra på vissa mp3-bloggar om en man med en förkärlek för motorcyklar.
- Jag gillar motorcyklar. De går fort, de är tuffa, de är romantiska och man kan åka vart man vill.
Självklart. Nu var det utrett, var motorcykelgrejen kommer ifrån. Svårare än så var det inte. Räkna med att du kommer höra Moto Boy om du är på festivalturné i sommar, då han redan nu är bokat till flertalet ställen. Jag själv önskar Oskar all lycka efter som han är vad vi behöver i Sverige: en frisk fläkt som vågar säga vad han tycker och ställer till klimatförändringar i det svenska musikklimatet.