Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Morrissey
Hultsfredsfestivalen
2011-07-16
Av: Ricky Holmquist
Publicerad: 2011-07-17
Hemsida: www.morrissey-solo.com

Så öppnade sig så himlen återigen över Hultsfred...

Och från himlen uppenbarade sig Guden av hjärtskärande popmusik. Gudfadern om du så vill. Väldigt få artister har en så total närvaro på scen som Morrissey. Han kan se totalt ointresserad ut men ändå närvarande. En liten vink med handen, ett litet knyck med höften och publiken river ner stjärnor med sina hyllningskörer.

Öppningslåten Panic, den gamla The Smiths-dängan ger en liten fingervisning om vart detta är på väg. Morrissey ska ha en lektion för kidsen. Han gräver djupt i sin egen historia denna kväll. Och det låter bra. Vuxna män med simmiga ögon skrålar med och dansar denna fantastiskt vackra festivalkväll.

Vi får höra hits. First of the gang to die i en skitigt rockig version. You´re the one for me fatty får undertecknad att ta ett dansant steg både till höger och vänster.

Everyday is like sunday är en sån låt som inte borde funka på en storfestivalspelning. Men Morrissey och bandet bjuder till och det blir riktigt intimt.

You have killed me sitter som ett knytnävsslag i bröstet. Det är här Morrissey briljerar och visar varför han är det största namnet till årets festival.

Så kommer den då. Låten som alla väntat på. Världens vackraste poplåt. Han presenterar den med orden:
-They can kill me, but they can never stop me..

Han har så rätt. Morrissey kommer aldrig dö. Hans musik kommer leva kvar långt efter både du och jag gått bort. När Hultsfredsfestivalen är en notis i en historiebok.

Tyvärr dör spelningen nån gång då och då. Det blir lite för lugnt. Lite för intetsägande. Det finns inte direkt en stor scenshow att luta sig mot. Så det blir lätt att man börjar känna sig nästan uttråkad.

Men det har ju som tur var den stora Moz botemedel på.

När han framför This Charming Man. Då får händer, fötter och höfter ett eget liv. Jag ler med hela kroppen. Min kropp torkar och får feber. Glömt är regn. Glömt är iskalla vindar som trängt in i märgen. Glömt är tid och rum.

Världens vackraste poplåt? Det är den om ljuset som aldrig slocknar..

Precis som Morrissey.