Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Familjen
Billingehov, Skövde
2008-02-15
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-02-16
Hemsida: www.detsnurrariminskalle.com

Det är sannerligen ingen lätt uppgift electropojken Jonas T. Karlsson och hans tillfälliga vapendragare Andreas Tilliander, båda från elektromeckat Hässleholm, har ikväll. Att värma upp för Kent skulle nog vilken artist som helst dö för, men vad innebär det egentligen? Det som slår mig när jag sicksackar runt nere på ståplats är hur mångfasetterad publiken är, vilken spännvidd det finns. Det är allt från småglin som knappt var födda när Kent gjort entré i svenskt musikliv i början på 90-talet, till gamla gubbar och tanter som förmodligen var gamla redan då det begav sig. Och däremellan hittar du resten av årsspannen, alla är de här. Vad har då dessa människor gemensamt? Jo, kärleken till Kent.

Därför är det väldigt svårt att vara förband till just Kent. Publiken vet vad de vill ha, och framförallt vet de vad de inte vill ha. Jag är själv rätt förtjust i Familjen, elektronisk dansmusik med attityd och sväng med Det Snurrar i min Skalle som kronjuvel, men går det hem en kväll som denna i en ishall där merparten av publiken har rumpan bekvämt fastlåst på sittplats? Tyvärr inte. Vi är förvisso ett gäng som står och stampar lite i takt, nickar lite med våra huvuden, någon kastar upp en arm i luften ibland, men någon riktig dans blir det aldrig. Den dunkande basen och den rappa skånskan är alldeles för otillgänglig för att folk ska orka engagera sig – trots allt är det ju inte förbandet de är här för att titta på.

All heder ändå åt Jonas Karlsson och Andreas Tilliander, de köper läget och går in och gör en klart godkänd spelning trots svåra förhållanden. Men nästa gång vill jag se dem båda i högform på en trång och intim klubb istället.