Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Familjen
Siestafestivalen, Hässleholm
2010-05-29
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2010-05-31
Hemsida: myspace.com/familjen

Festivalens största publik? Ja, det känns nästan så vilket kan bero på att festivalens största artist inte får spela på den största scenen. Eller kanske inte störste artist, men nog lockar den återvändande Hässleholmssonen Johan T Karlsson. Publikmängden motsvarar väl ungefär Hässleholms folkmängd och det är rejält packat framför scenen. Nog borde Familjen ha fått en större scen, eller åtminstone en med större utrymme framför tycker en som avskyr trängsel. En lokalkändis eller i alla fall en farbror står på scen och berättar om artistens födelsevikt och hur mycket han älskar musik. Jag förstår ingenting, förutom att artisten är att betrakta som en hjälte på hemmaplan.

It began in Hässleholm förstås, även om den låten inte är särskilt begriplig heller och det inte blir bättre av att rökmolnen skymmer all sikt. Förståelsen blir större när Johan T Karlsson går på scen och river av den fantastiska När planeterna stannat från senaste skivan "Mänskligheten". Familjens live-DJ, tillika även han Hässleholmsfostrade, Andreas Tilliander rattar spakarna och om det inte redan var tryck så blir det verkligen det nu när ännu mer lyckosökare kommer springande för att få en plats. Det är omöjligt att stå still av två anledningar. För det första är ju musiken dansant och för det andra sveps man med i det gungande havet. Efter en stund blir det outhärdligt och jag ger upp de fåfänga försöken att ta del av intimiteten och tacksamheten som Familjen ändå förmedlar.

Med en placering långt bak hör jag hur konserten stagnerar, låtarna smälter ihop och viseuellt blir det händelsefattigt. Med en större scen hade kanske Johan T Karlsson visat mer, istället för att som nu verka, om än ambitiöst, på en trängre yta. Sammelsuriet av electropop förtydligas inte förrän mot slutet och kanske skulle Familjen ha vågat lite mer genom att köra Det snurrar i min skalle tidigare. Personen bredvid mig berättar att det är "det första och enda band jag ser på festivalen". Därmed sammanfattas vad det handlar om... Hässleholm.