Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Ane Brun
Hultsfredsfestivalen
2008-06-14
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-06-17
Hemsida: www.anebrun.com

Äntligen en sådan där klassiskt lugn spelning tidig förmiddag i gräset framför Pampasscenen, vi har knappast blivit bortskämda med sådana spelningar i år. Sådan här spelningar är perfekta att slappna av till liggandes i gräset och ladda inför dagens mer krävande spelningsbesök. Det är för övrigt inte första gången jag ligger i gräset och lyssnar till just Ane Brun, norskan som lever i exil i Stockholm sedan några år tillbaka. Jag minns spelningen 2006 som om det vore igår.

Förväntningar för den här spelningen är ändå ganska låga, det blir nog lite väl svårt att toppa duettkavalkaden från 2006, då Ane bjöd in en hel drös av sina vänner, bland dem Teitur, Ellekari Larsson från The Tiny, Tingsek och Ron Sexsmith, samma vänner som hjälpte henne att sammanställa konceptplattan ”Duets” från 2005. Kanske är det just därför som dagens Pampasspelning blir så bra? Förutsättningslös är oftast de bästa förutsättningarna.

Med sig har Ane Brun den, som nu känns som den ständiga följeslagaren, Nina Kinert på körsång (och ja, Nina var även med på ”Duets” på ett hörn) samt en del andra duktiga musiker för att täcka upp de mest basala delarna som behövs för att framföra lite lagom avspänd singer/songwriter-musik. Inför nya plattan, ”Changing Of The Seasons” som kom i början av året, samarbetade Ane tillsammans med Valgeir Sigurdsson, mest känd för sitt arbete med Björk, och plattan blev också därefter. ”Changing Of The Seasons”, en bättre och mer deskriptiv titel kunde skivan knappast ha fått.

Någon växling av årstid bjuds vi inte på denna svala lördagsförmiddag, det är ständigt försommar, men väl låtar från skivan plus lite småplock från resterande skivskörd (jag älskar verkligen Ballon Ranger) signerat Ane Brun. Det händer inte så mycket, men det ska det inte göra heller. Jag ligger istället kvar i gräset och bara insuper Anes lena stämma med det välbekanta uttalet och den utmärkande Ane Brun-touchen på de avskalade låtarna. Vid en liten vridning på nacken märker jag dessutom att jag fått finbesök i gräset, några meter längre bort ligger Tiger Lou-Rasmus tillsammans med bland annat Torpedo/Firefox Ak-Andreas. De verkar, precis som jag, trivas som fisken i vattnet.