Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Britney Spears
Scandinavium, Göteborg
2000-11-07
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2000-12-12
Hemsida: www.britneyspears.com

Efter tre mer eller mindre menlösa förband äntrade Britney Spears scenen och ni kan väl själva tänka er vilket jubel hon möttes av. Tonårsidolen med den sensuella stämman stod äntligen på svensk mark och den stora frågan var givetvis om det skulle bli lika patetiskt som det hade förutsättningar att bli.

Farhågorna försvann näst intill omedelbart efter att tjejen gått på scenen. Hon har en utstrålning som får de flesta att bli glada och hängivet delta i konserten och hennes röst håller förvånansvärt bra. Många artister kör playback på sina konserter men Britney sjunger faktiskt och hon sjunger bra. Visserligen dyker det då och då upp lite samplingar av hennes röst men det gör bara att fylligheten i musiken blir större och mer njutbar att lyssna till.

Scenshowen är ett kapitel för sig. I princip varje låt har en egen dekor och roddarna får bokstavligen slita häcken av sig för att snabbt bygga om scenen mellan låtarna. Det tar inte mer än några sekunder och sedan är det dags för Britney med dansare att ösa sig igenom ytterligare en popdänga. Baby one more time spelas i den klassiska skolmiljön vi känner igen från videon, Born to make you happy sjunger Britney sittande i en gigantisk sängkammare och i Don´t go knockin´ on my door har varje dansare blivit försedd med en dörr som de springer omkring med och dansar igenom. Då och då detonerar några kraftiga sprängladdningar och man kan inte låta bli att rycka till.

Musiken som på skiva inte är annat än smått mysig i vart femte spår blommar här ut och blir något riktigt bra. Det blir tryck i så gott som alla låtar och med Britneys röst som extra krydda blir det musik som det går alldeles utmärkt att lyssna på och till och med digga. Bandet vågar sig till och med på lite distad show och ett mastigt trumsolo med pukor och dubbelkaggar, vars ljud viner genom trumhinnorna på publiken.

Man blir glad av att se Britney Spears show och det är väl egentligen det som är grundtanken med musik. Alltså lyckas nittonåringen fullt ut och tar publiken med storm. Då går det att komma över sådana små skavanker som att hon bara spelar i en och en halv timme eller att mellansnacken är på tok för korta och ointressanta. Den som påstår att låtar som Lucky, Born to make you happy och Stronger är dåliga vet inte vad han talar om - eller så har han inte sett poppens drottning uppträda live.