Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Bright Eyes
Accelerator, Trädgårn, Göteborg
2007-06-28
Av: Maria Wikström
Publicerad: 2007-07-03
Hemsida: www.thisisbrighteyes.com

Det har hänt något med Conor Oberst, det är tydligt. Antagligen smärtsamt påtagligt för den som vill att han ska förbli den ångestfyllda, melodramatiska unga musikern som världen är emot och kärleken glömde och som publiken har vant sig vid att kunna räkna med. Han intar scenen som en i mängden i bandet Bright Eyes, alla helt klädda i vitt, och det är snart tydligt att på en Conor Oberst-humörskala så är frontmannen snudd på överlycklig ikväll (det innebär verkligen inte att han studsar upp och ner och skrattar och klappar händerna).

Oberst kläcker bara ur sig en liten bitterhet under konserten, det gamla vanliga ”I used to get shit in this country for drinking to much, now I look around and you’re all getting wasted”. Han tänder bara till ordentligt och spottar ur sig orden i, vad som kan vara vår tids mest desperata sång om att bli lämnad ensam, The calendar hung itself. Men varför skulle han spotta och fräsa längre? Det nya materialet är vackert. Som allra vackrast är det i Make a plan to love me där bandet är fantastiskt samspelta. Vilket nästan, nästan berättigar den unisona klädseln.

Min enda besvikelse är att de inte spelade senaste singeln Four winds. Det är ingen stor besvikelse, Conor Oberst gungar knappt ens till på den höga piedestalen av marmor som jag har satt honom på. Så länge Bright Eyes fortsätter spela låtar live som är så bra som Gold mine gutted och avslutande Southern state så gör det mig ingenting om så hela bandet ser ut som nedgångna medlemmar ur ”The Moffats”. Dessutom är det trevligt med förändring. 2007 sticker ingen människa ut genom att, med kajaldränkta ögon, stirra ner på sina fötter bakom sin långa, mörka snedlugg. Det finns hopp om Bright Eyes överlevnad.