Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Veronica Maggio
Handen i fickan fast jag bryr mig, 2013
Skivbolag: Universal
Av: Ricky Holmquist
Publicerad: 2013-10-11
Hemsida: veronicamaggio.se

Om Veronica Maggios omåttligt populära skiva från 2011 ”Satan i gatan” var en sån där fest man aldrig glömmer, som man pratar om med levande ögon och leende kropp flera år efter. Ja då är den hett efterlängtade uppföljaren ”Handen i fickan fast jag bryr mig” samma fests baksmälla.

Maggios röst är lika skör och vackert spröd som ett fallet höstlöv, fast med en sylvass precision som ett nyslipat Hattori Hanzo-svärd. Rösten är sprängfylld av självförtroende. Men utan att ta plats.

Texterna är som vanligt när Maggio greppar pennan så ärliga, så självutlämnande att man som lyssnare näst intill rodnar. Det här är jag. Det här är mitt liv. Lyssna och känn.

Gästspelet av Håkan Hellström i Hela Huset är en otroligt svängig men samtidigt väldigt mörk och suggestiv historia. Som ett breakup-sms skrivet med smileys. Eller som discobelysning på en begravning. Det är sprallig dans under mörka himlar. En sån låt som exploderar i nyanser, som en miljard färgsprakande höstlöv på regnblöt asfalt.

Maggio blandar på denna skiva friskt mellan stilar och känslor. Det doftar trallvänlig indiepop om Va Kvar. Det är avgrundsmörkt melankoliskt höstvemod i Låtsas som det regnar. Du blir förfest-sprallig under Hädanefter. Varje spår på skivan har ett eget hjärta i en egen kropp.

Men trots denna berg och dal-bana av sinnesstämningar så är varje låt ett vykort skrivet från hjärtat. Varje låt är ett enskilt unikt kapitel som skapar en rasande fin helhet. Oavsett kapitel eller stämning i sinnet så är denna skiva väldigt snyggt konstruerad, producerad och levererad.

Maggio äger hösten. Hon är höstlövet som får visa hur vansinnigt vackert det gråa, det mörka, det hjärtskärande kan vara.