Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Iggy & The Stooges
Way Out West, Göteborg
2010-08-13
Av: Moræa Myrgren
Publicerad: 2010-08-16
Hemsida: www.iggyandthestoogesmusic.com

Iggy Pop alltså – vilken man! Eller ska man säga gubbe? Största delen av min uppmärksamhet går åt till att fundera på 1) hur man vid 63 års ålder orkar hoppa runt som en 10-åring, 2) hur snubben fortfarande lever, 3) hur allt hans skinn sitter fast på kroppen. Han är inte stilla en sekund. Han åmar sig, springer, skuttar, lägger sig på marken, klättrar på staketet, juckar och dansar, men framför allt, han ger järnet och likaså gör de andra i bandet.

De må vara avdankade gamla män, men de spelar fortfarande som om det gäller livet. Iggy, muskulös och läderskinnad, nedspottad i sin egen saliv och sned som en banan levererar med resten av gubbarna. Basisten Mike Watt står med helgipsat ben men låter inte det hindra honom från att mala på de mest klockrena riffen. De river av hit efter hit snortight som bara riktigt rutinerade rockrävar kan göra och tjejerna i första raden gråter som om det var Backstreet Boys på scenen.

När Iggy & The Stooges når fram till Search And Destroy drar Iggy upp ett 30-tal ur publiken (till vakternas stora förtret) och allmän hysteri utbryter på scenen där alla flockas kring Iggy, pussas, kramas och turas om att sjunga i micken. Vilken upplevelse för de få lyckosamma, vilket kaos för alla som lyssnar! Iggy & The Stooges ger oss i alla fall en show värd att minnas och det finns inte mycket att klaga på.