Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Municipal Waste
The art of partying, 2007
Skivbolag: Earache
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-07-17
Hemsida: www.facethewaste.com

När en unison här av hårdrocksskribenter plötsligt börjar hylla något helt obehärskat brukar jag dra öronen åt mig. Jag menar, all invecklad metal från Relapse är fenomenal, suck. Mastodon är världens bästa, mest innovativa band, suck. Dronen är det nya svarta, hail Sunno))), suck. Det handlar ofta om totalt obefogade hyper, frampressade av desperata kollegor som bara vill passa in. Hylla det som är lagt på hypens altare, suck.

Just därför struntade jag helt sonika i ”Harzardous mutation” (2005), albumet som satte Municipal Waste på metalkartan. Albumet hyllades alldeles för våldsamt av alldeles för många för att mitt alarm inte skulle börja ringa. Dessutom, retrothrash, hur kul låter det? Och ännu värre, framfört av ett gäng clowner med jeansvästar och magväskor, med släpp på Earache. Skulle inte tro det.

Det var ett stort misstag, jag förstår det nu när jag tar mig an uppföljaren ”The art of partying”. Municipal Waste är inget halvdant gäng som hjälpts fram av att ha dykt upp i rätt tid och ridit på en osund hype. De är ett Slayer som bara tänker på att häva öl, istället för att klura över ondsint religion och elaka läkare. Ett thrashband som med besked exemplifierar att musik oftast blir som bäst när dess upphovsmakare inte tar sig själva på för stort allvar.

”The art of partying” bjuder på fullt thrashställ från start till mål och saknar inte punkflörtar. Låtarna är föredömligt korta, rena käftsmällar, och gruppen knyter ihop hela skivan med allsångsstänkaren Born to party. Det handlar bara om fest, bara om att ha kul till musik och dricka öl.

Så glöm den bittra inledningen. Ibland har en enig, upphetsad flämtande, hårdrocksmaffia rätt. Ibland är unisont tokhypande det enda rätta. I fallet Municipal Waste det enda rätta. Nu ska jag ta mig an ”Harzardous mutation”.