Joyzine.se






Recension - Demo

Lemmut
Monkeyblood
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2003-12-01
Hemsida: www.lemmut.tk

Bandet meddelar att de befinner sig någonstans mitt emellan det seriösa och det tokiga. Något som avspeglas väldigt väl på den här demon. Även om vissa texter och saker runt omkring (bandnamnet exempelvis) är lite skojfriska är musiken rakt igenom seriös.

Musiken går enklast att beskriva som en korsning mellan Randy och The Hellacopters som de lät på ”High Visibility”. Stundtals blir det lite väl mycket av helikoptervaran och då är det inte särskilt skoj alls. Gossarna saknar ett eget uttryck och låter mest som en urvattnad klon. Det är främst de seriösa delarna av paketet som inte tilltalar mig. Demons bästa spår La polmine är också det flummigaste.

La polmine bjuder på ett djävulskt sväng och istället för en inställsam Nicke Andersson-imitation är sånginsatsen snarare att likna vid maniskt mässande. Och det är inte vad som helst som mässas! I festlig anda staplas italienska fraser på varandra i ett helt meningslöst sammanhang. Det är både roligt och välklingande. Demon är värd att inhandla enbart på grund av denna godbit!

I övrigt är det dock inte särskilt bra. Ska det kopieras ska det göras på ett skoningslöst bra sätt. Det gör inte Lemmut. Inte ens den till detektiv förklädda apan på omslaget kan rädda demon från kraschlandning. Det är nog mer som avbrott till menlösa karaokesångare på rökiga danshak Lemmut har något att hämta. I skivformatet krävs det mer än bara några igenkännande nickar.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner