Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Lolita Stasi
Ruhr, 2005
Skivbolag: Codebreaker Records
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2005-10-04
Hemsida: www.tlscmusic.com

Ett kargt ödelandskap, döda skelett till träd och rester av grå tysta byggnader avtecknar sig mot horisonten. Här har pesten och lidandet dragit fram. Kriget har slagit allt hopp i spillror, kvar finns bara förtrycket och terrorn. Tankarna för mig till Nazityskland, mitt under brinnande världskrig. Undrar om inte det är meningen också?

Ruhrområdet har alltid varit förknippat med tung, smutsig stålindustri, avfallsmolnen låg som en tät dimma då gruvorna och fabrikerna spydde ut krigsmedel under Andra Världskriget. Valet av titeln på skivan spelar givetvis in på den sinnesstämning som också finns på plattan. Likaså val av namn, Lolita Stasi . En ganska bisarr kombination om man ser till varje ords betydelse (Lolita: ung flicka som erotiskt lockar äldre män, Stasi: Tyska hemliga polisen i Östtyskland när det begav sig).

Just sinnesstämningen fångar mig verkligen. Allt det där mörka och ledsna som man har inom sig hotar plötsligt att försöka ta sig ut. Medryckande minst sagt. Sångaren Peter Weicht kan det här med att vråla men frågan är om jag inte föredrar de mer skrikiga partierna när teknik får ge vika för genuin strupsmärta, som i skivans två absolut bästa spår Two och Something Inside. Förutom denna mörka, kalla sinnesstämning lyckas även Lolita Stasi få till ett sällsynt gung och rörelse i sina låtar.

Fascinerande nog finns här även en stor variation, både inom låtarna själva men också låtarna mellan. Man kan aldrig vara helt förberedd på i vilken riktning en låt kommer att gå, vad man tror är en mall kan helt komma att omkullkastas mitt i en låt för att sedan återgå till mallen mot slutet. Precis den formen av variation och oförutsägbarhet som kittlar.