Joyzine

[stäng]

Krönika

Årets bästa 2011 enligt Erik Hammarström

Under december, hela vägen fram till nyår listar redaktionen på Joyzine.se de bästa skivorna och musikhändelserna från året som gått. Pop trängs med rock och metal med hiphop när våra skribenter tycker till om vilka som komponerade den bästa musiken, gjorde de bästa konserterna och utmärkte sig i övrigt under 2011. Idag presenterar vi Årets bästa enligt Erik Hammarström.

1. Lykke Li – Wounded Rhymes
Äntligen är det nervösa ungdomsnervositeten borta. Lykke Li sjunger bättre, skörare och rökigare än någonsin.

2. Wu Lyf – Go Tell Fire To The Mountain
Melankoliskt raseri som omöjligt lämnar någon oberörd. En framtida klassiker jag upptäckte alldeles för sent.

3. Graveyard – Hisingen Blues
Mustaschprydd rock som man inte visste att man saknat hela livet.

4. Brottskod 11 – Levande döda
Punk som gör exakt det den ska göra. Leverera raka käftsmällar utan krångel eller konstigheter.

5. Anna Ternheim – The night visitor
Anna Ternheim hittar äntligen sitt musikaliska hem och hennes röst låter bättre än någonsin.

6. Tyler, the creator – Goblin
Snusk, våld och kontroverser. Ska hiphopen äntligen bli farlig igen?

7. Kajsa Grytt – En kvinna under påverkan
Årets bästa gubbrock, Eldkvarn får ursäkta.

8. Austra – Feel it Break
Mörk och elektroniskt. Dansant och trasigt. Passar lika bra på dansgolvet som på kyrkogården.

9. Elias Krantz – Night Ice
Drömska, instrumentala resor utan tydlig slutdestination. Sansat men aldrig tråkigt.

10. Danava – Hemisphere of shadows
Det här är utan tvekan början på något fantastiskt. Bandet som kommer att ta manchesterbyxorna tillbaka till rockscenen.

Dessutom...

Årets konsert: Kanye West på Way Out West, trots de dåliga recensionerna.

Årets besvikelse: Att jag inte hunnit lyssna in mig på Tom Waits nya än. Vad håller jag på med?

Årets film: Melancholia. Lars von Trier levererar ännu en fantastisk film full med klockrena oneliners. Roligare än vad man tror.

Årets frågetecken: Hyllandet av Veronica Maggio tog i år lika märkliga proportioner som förra årets hype av Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray. Någon måtta får det vara.

Årets format: Kassettbandet. Kommentar överflödig.