Recension - Demo
Det brukar genomgående vara bra kvalitet på de band Eldsjäl Promotion väljer att samarbeta med och
Moll Flanders är inget undantag. Med ett estetiskt tilltalande bandnamn (nej, jag tänker inte börja förklara vad det är hämtat ifrån, det får ni vara allmänbildade nog att klura ut själva) och välarrangerad popmusik kommer de säkerligen finna många nya fans och skivbolagsintressenter ute i landet på nolltid.
Genom tre spår visar sig smålänningarna från sin bästa sida. Det må vara hänt att de inte är så värst originella, men med sina oförargliga 60-talsflirtar, sin kompetenta instrumenthantering och en elegant sånginsats av Mathias Alriksson kommer de långt. Med små instuckna rockelement i den annars ganska lugna popmusiken förhöjs den energi som faktiskt är talande för hela Moll Flanders väsen. Det blir aldrig platt, tråkigt eller fantasilöst utan allt har ett flyt och en känsla som är beundransvärd.
För många kanske det skulle kännas tråkigt att bli jämförda med gamla stofiler (om än så viktiga i musikhistorien) som
Rod Stewart och
Bruce Springsteen. Jag är dock tveksam till om Moll Flanders klagar när jag ser kopplingar mellan dess musik och de två nämnda giganterna. Det är främst arrangemangsmässigt jag ser en koppling. Därmed påstår jag inte att Moll Flanders är gubbiga. Även om det på något ställe låter lite väl kristet. Jönköpingskillarna bjuder på bländande pop, riktig bilåkarmusik.
Relaterat
Moll Flanders (2009-01-01)
Kommentera
Sebastian Norling Rauhala, Joyzine.se, 2011-05-12 01:15:06 (90.239.72.116)
Aah, Moll Flanders! Basisten Claes Nordström är min gamle klasskompis från min tid på SVFs journalistlinje. Två gånger var han ledig från plugget för turné i Österrike och han var bra sliten efter två veckor med tysk öl och gig på svettiga klubbar!
Grabbarna gjorde en bejublad spelning på Hovrättstorget i Jönkan häromåret.