Joyzine

[stäng]

Intervju

Million Stylez

Framgångarna har avlöst varandra för reggaeartisten Million Stylez från Sollentuna. Något som också avspeglas i dennes självförtroende när han talar om spelningar med storpublik, oviljan att begränsa sig och den nästan sönderspelade hitsingeln Miss Fatty.

Det verkar sannerligen inte vara något fel på självförtroendet hos Sveriges reggaestjärnskott Million Stylez. När jag når honom på mobilen har han precis klarat av både teve och radiointervjuer och tycks inte det minsta förvånad över att så många uppskattat hans aktuella singel Miss Fatty.
– När jag hörde den så visste jag att det skulle bli en världshit, att folk skulle gilla den vart man än spelar den. Det har inte varit någon som inte har gillat den och jag bara kände att det var en låt som de flesta skulle gilla. Folk har ju fortfarande inte börjat tröttna på den än. Inte ens jag har gjort det fast jag har uppträtt med den varje helg i ett år och får höra den överallt hela tiden, berättar han upprymt.
Självförtroendet står honom verkligen högt över öronen och han hyser inga tvivel om att det är mer på gång efter framgångarna med Miss Fatty, som snurrat ordentligt i både teve och radio de senaste månaderna.
- Tänker man stort så händer stora grejer, konstaterar han och fortsätter:
– Jag är ute efter alla möjliga publiker, just för att alla möjliga människor lyssnar på min musik. Om vi tar Miss Fatty som ett exempel, du kan lyssna på pop eller rock och ändå gilla den för att det är en grej som tilltalar alla på något konstigt sätt. Jag försöker inte nå ut till någon viss publik för jag vill nå ut till alla, jag vill nå alla i hela världen.

Miljoner stilar
I passet står det Kenshin Iryo och trots att han har fransk-japanska rötter har han levt hela sin uppväxt i Sollentuna utanför Stockholm. Lägg därtill att han som enda icke-jamaican deltog i Jamaicas variant av Idol-konceptet – Red Stripe’s Big Break – och ni förstår att det är en mångkulturell gosse jag har på tråden. Gränsöverskridande har även kommit att prägla mycket av hans musikaliska uttryck. Därav artistnamnet Million Stylez.
– Det namnet kändes som det enda rätta eftersom jag kör alla olika stilar. Jag vill inte begränsa mig stilmässigt. Jag började rappa som nioåring och det var inte förrän jag var 18-19 som jag började hålla på med dancehall och reggae. Jag ville inte begränsa mig i min musik så jag körde alla olika stilar och producerade även själv. Jag kör olika röster, olika flows, olika melodier på alla olika slags beats. Jag tyckte att det var ett ganska passande namn och det är catchigt, man kommer ihåg det direkt, har man hört det en gång så brukar det fastna.
– Jag tycker inte att någon artist borde begränsa sig eller låsa fast sig i en stil. Jag försöker bevisa någonting med det här albumet, jag gör den musik som jag själv vill höra. Om jag ska köpa någons album vill jag inte höra samma stuk genom varenda låt. Jag tycker att det ska vara olika sounds, olika slags texter, alltså man ska experimentera med sig själv stilmässigt och röstmässigt.

”Bryr mig inte om skivförsäljning”
Plattan som Kenshin nämner i förbifarten heter ”From a far” och landade på de svenska skivdiskarna för bara någon vecka sedan. Han pratar väldigt varmt om skivan och hur han är nöjd över hur hans olika uttrycksformer kommer fram och hur lyssnarna verkligen verkat ta till sig hans verk. Men sen bränner det till, plötsligt hävdar han att han trots allt inte bryr sig det minsta om hur skivförsäljningen kommer att gå.
– Jag bryr mig egentligen inte om hur det kommer gå med albumförsäljningen. Jag har turnerat ett helt år, varje helg och det är det jag verkligen försöker fokusera mig på. Livespelningarna ska bli bra, det är ännu en grej som alla artister borde fokusera på, att ha en grym liveshow och det tycker jag inte att det är särskilt många som har.
– Det var live allting började menar jag. Innan självförsäljningen åkte man omkring och uppträdde. Innan allt det här med nedladdning, att pressa upp skivor och innan Babylon tog över hela skiten. Det är vad det handlar om. Vem som helst kan låta bra i en studio, det finns effekter som kan få en person som inte kan sjunga att låta bra, att låta hur grym som helst och allting handlar om vem som producerar och vem som mixar. Men för mig gäller det att kunna framföra det live och leverera.

Mer röj i Vänersborg
Som liveartist har Million Stylez tunga skalper som förbandsgig åt bland annat Sean Paul, Fabolous och T.O.K på sin meritlista, men han för en liten obetydlig spelning i Vänersborg på tal.
– Jag gillar ju att variera mig och en helg nyligen var jag i Vänersborg. Dagen innan var jag i Madrid på en reggaefestival och det var 40 000 personer som kom och kollade och sen var det kanske 300 personer i Vänersborg. Men det roliga var att det var mycket mer röj i Vänersborg. De var helt galna så det var roligare att spela där tyckte jag.
– Jag försöker alltid ge tusen procent, men man försöker fokusera sig mer inför de stora spelningarna. Det tror jag är ganska normalt att man gör. När jag står backstage och mediterar och förbereder mig då tar jag bara tre djupa andetag, men grejen var ju att Vänersborg tog jag som en klackspark eftersom jag kört för 40 000 personer dagen innan. Då det var roligt att det var sådant röj.
Jag försöker lirka något speciellt spelningsminne eller några uppsatta mål ur reggaestjärnan, men det är lättare sagt än gjort. Återigen ger han dock bevis på att självförtroendet är oerhört högt. Utan att egentligen reflektera över hur stort det är berättar han om punkter som målats upp på meritlistan.
– Jag har kört på Summer Jam där det är över 50 000 personer och så har jag uppträtt på Jamaica så det känns inte som om jag kan göra någonting större än det. Det är inte typ att ”åh jag måste göra det här då blir jag glad”. Jag är ute och turnerar hela tiden så det känns bra redan nu, det är så att jag kan dö imorgon och vara nöjd.
– Jag har nåt många av mina mål om man säger så, vissa av målen var inte ens några mål förrän jag hade åstadkommit dem. Meritlistan blir bara längre och längre men jag tänker inte på det. Det är så mycket som har hänt genom åren att jag inte har tid att tänka på det. Om man tänker för mycket blir man kanske helt psykisktstörd, men jag känner mig verkligen välsignad. Att jag får leva på det jag älskar att göra, för det är verkligen minoriteten som får göra det.