Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Madness
Oui, Oui, Si, Si, Ja, Ja, Da, Da, 2013
Skivbolag: Cooking Vinyl
Av: Peter Augustinsson
Publicerad: 2013-02-23
Hemsida: blog.madness.co.uk

Jag visste inte att Madness fortfarande var ett band, ännu mindre visste jag att de nu släpper sitt tionde (!) album. Jag såg dem senast på OS-avslutningen i somras och de framförde självklart sin massiva hit Our House. Jag har alltid skrivit av dem som ett one hit wonder-band och fokuserat på andra mer intressanta ska-band från de brittiska stränderna. Det är tre år sedan de släppte förra skivan och denna gång har de jobbat med ett flertal olika producenter på ”Oui, Oui, Si, Si, Ja, Ja, Da, Da”. Målet var att släppa en uppgraderad Madness skiva för 2010-talet med nya tidlösa pop-låtar.

Det är däremot ett överproducerat och trött Madness vi hör på skivan. Låtarna saknar all form av själ och det känns mer som om producenterna försökt uppdatera bandets stil med datorer och syntetiska instrument. All härlig energi som engelsk ska-musik erbjuder är borta från början och när Graham McPherson sjunger att han är så lycklig i So Alive låter det bara ironiskt och hjärtlöst.

I bandets försök att skapa något för alla känns det mest som om skivan skulle gå hem på någon av våra älskade Finlandskryssningar. Jag kan verkligen se överförfriskade 50-plussare gunga i takt på Cinderella med något busigt i blicken till låtar som Never Knew Your Name (låten ger mig verkligen rysningar av obehag) och La Luna. Man får inte heller glömma den riktigt riviga dansbandsdängan Misery, Thorleifs får akta sig!

I mitten på skivan hittar jag i alla fall låtarna Leon och Circus Freaks som ger ett helt annat intryck än resten av skivan när det gamla hederliga Madness tittar fram och skiner upp ett kort tag med blås, piano och grymma refränger. Att de döpt sista låten på skivan till Death of a Rude Boy sammanfattar skivan perfekt.