Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Storyteller
Crossroad, 2002
Skivbolag: No Fashion Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2002-04-01
Hemsida: -

Det börjar bra efter det att introt And the legend continues avslutats. Låten The unknown brakar lös med hetsigt riffande. När melodin når refrängen tar dock det roliga slut. En uppblåst allsångsrefräng som snarast låter som en gammal avdankad julsång är inget jag vill låna mina öron åt ens i brist på annan tonkonst. Resten av "Crossroad" är inget att hetsa upp sig över. Ointressantare musik finns självklart, men det här är riktigt tråkigt. Det är inte tillräckligt hårt för att vara metal, inte tillräckligt mjukt för att tilltala en lugnare publik och folkmusikspartierna stinker.

För att "Crossroad" skulle kunna imponera hade det krävts slagkraftiga melodier, det är dock något som Storyteller saknar. Det sätter sig inte och framkallar framförallt inte lusten att sjunga med. När bandet väl vågar gå utanför sina strikta ramar för musikaliskt skapande blir det på tok för klämmigt och inte bra alls.

Som om jag inte spytt tillräckligt med galla över den här releasen måste jag påpeka att L-G Persson sjunger som en stucken gris. Även om musikerna gör ett habilt jobb, raserar L-G harmonin med sina gälla oljud. Den här skivan går möjligtvis att slänga på i bakgrunden när man dammsuger eller något i den stilen. Meningen är antagligen att det ska vara en platta med vackra metallåtar att njuta av. Men det är det verkligen inte!

No Fashion Records står för parollen "high quality metal only" därför fattar jag inte varför de ger ut den här dyngan. Det är på gränsen till metal och definitivt inte högkvalitativt. Med pålitliga stöttepelare som Wolf, Dark Funeral och Insania Stockholm att luta sig mot behöver bolaget verkligen inte ha Storyteller i sitt stall.