Joyzine

[stäng]

Krönika

Metallica och Slayer – gubbtrött deluxe

LiveNation satsar på hårdrocksfestivalen Stockholm Fields på Gärdet i maj. Det kan inte bli mer rätt än så.
De ställer Metallica och Slayer på scen som headlines. Det kan inte bli mer rätt än så.
Men samtidigt är det så gubbtrött det bara kan bli.

Metallica och Slayer. Thrashens två förmodligen allra största storheter. På samma scen i Stockholm den 30 maj nästa år. Jag riktigt hör hur det vattnas i fatölstörstande gommar och styvnar i industriarbetarkalsonger. Det är ett kommersiellt trick som garanterat kommer funka. Två band med digra diskografier och en publik som är lojal till gränsen för det fanatiska.

Men samtidigt börjar Alexander Bard av alla människor att eka i mitt huvud. Ni känner hans mantra. ”Vi söker en fräsch artist för 2013, det här är Idol 2013, du känns inte 2013”. Han är i det här fallet symbolen för den ständiga jakten på det nya, på utveckling.

Och helt ärligt, Metallica och Slayer känns inte 2014. Det känns bara gubbtrött deluxe.

Att vi fortfarande förväntas tycka att det tyngsta man kan ställa på en festivalscen nästa sommar är två grånade gäng gubbar som passerat bäst före-datum för länge, länge (LÄNGE!) sedan är lite sorgligt.

Det har gjorts så många gånger förr. Giganterna har stått på scen inför törstande publikhav i det här landet ett otal gånger så väl på egen hand som tillsammans. Stockholm Fields blir ännu en repris där folk slentrianmässigt kan köpa biljetter och uttrycka sin förälskelse inför banden.

Det känns ungefär lika fantasilöst som att halva svenska folket, oavsett om de gillar musik eller inte, prompt ska kasta sig över Ticnet så fort Bruce Springsteen kommer till landet.

Jag har full respekt för både Metallica och Slayer. Jag plockar gärna mängder av lysande låtar ur deras diskografier när jag ska göra playlists. Det är två band som betytt oerhört mycket för musikhistorien och som förtjänar sin uppmärksamhet. Men ännu en festivalaffisch med de två loggorna överst känns bara trött. Som om tiden stått stilla. Som om reprismaskinen tillåts snurra ännu ett varv.

Men jag talar naturligtvis bara utifrån egen smak och eget tycke. Sanningen är ju den att det är just precis Metallica och Slayer som hårdrocksfolket i sin rädsla för vidgade vyer vill ha. Som de förmodligen alltid kommer vilja ha.

Med andra ord: Stockholm Fields kan inte bli annat än en succé.