Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Thåström
Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal, 1999
Skivbolag: Mistlur
Av: Daniel Arosenius
Publicerad: 1999-10-10
Hemsida: www.thastrom.se

Joakim Thåström var tidigare sångare i punkbandet Ebba Grön som hann producera flertalet hits innan de upplöstes. Med sig från punktiden till solokarriären har han svenska texter, samhällskritik och deppiga texter.

Bakrundsmusikerna är inte många, men det låter mycket om dem. Upplägget av gitarr, bas och trummor är snyggt gjort och garagerocken håller sig på en jämn nivå. Thåström har en mycket säregen och härligt roslig röst, alldeles utmärkt för att få det att låta lagom skitigt och rebelliskt.

Gitarrerna utgör en stor del av låtarna och det experimenteras en hel del med ljudet. Stundtals påminner det nästan om REMs nyaste album "Up". Texterna är inte de allra muntraste, men de är bra. Det är en konst att skriva på svenska för svenskar, eftersom det kräver mer av textförfattaren. Detta lyckas dock Thåström alldeles utmärkt med. De från det nya albumet är mer inåtriktade, inte alls lika mycket samhällskritik som när det begav sig med Ebba Grön.

En stor del, för att inte säga allt av ljudet, är sömnigt och nedskruvat. Vid en första lyssning kan albumet kännas allt för segt, men det tar tid att förstå sig på Thåströms solocomeback. Desto mer man lyssnar desto bättre förstår man hur välkomponerat och eminent albumet är. Låtarna är varierade och fartfyllda men ändå lugna. Städer när jag blöder är troligtvis den bästa låten, men det är inte säkert. Imorgon kanske jag har en annan favorit.