Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Korn
Hultsfredsfestivalen
2007-06-14
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-06-19
Hemsida: www.korn.com

Finns det något roligare än att bli motbevisad? Överraskad av att ett band som man egentligen inte haft några förväntningar alls på levererar något otroligt? Jag tror inte det! Jag tror att Korns spelning på torsdagskvällen kommer att vara ett sådant där glädjeämne som länge kommer skvalpa omkring i minnesbanken.

För tänk efter lite. Redan innan Brian ”Head” Welch hoppade av bandet för att bli tokigt kristen på heltid hade de börjat stagnera och levererade halvtunna spelningar där låtskatten egentligen var det enda glädjeämnet. Efter hans avhopp fortsatte den nedgående spiralen med mer och mer oengagerade framträdanden från gruppen. Lägg därtill att gruppen inte släppt en helgjuten skiva sedan 90-talet och att det efter Heads avhopp mest varit pinsamt att bekanta sig med nytt Korn-material. Och så bestämde sig kraftfulle trumslagaren David Silviera att ta en paus på obestämd framtid…

Utsikterna för en explosionsartad Korn-spelning var med andra ord inte särskilt goda. I och för sig är Joey Jordisons (Slipknot) gästspel på trumpallen något som borgar för kvalitet, men det är ju de tre kvarvarande originalmedlemmarna som ska dra skeppet. Den här kvällen orkar de. Förstärkta med en tung rytmsektion kliver Bakersfield-gruppen upp på Hawaii och dominerar.

Jag står som mållös ungefär mitt i publikhavet och nyper mig i armen. Den grupp som beträder Hawaii är knappast samma orkester som såg skapligt trött ut 2004 och sedan bara blivit sämre och sämre. Det är en vitamininjektion utan dess like. En Jonathan Davies som sjunger bättre än på länge och till och med en Fieldy (med karakteristiskt slappa bassträngar) som orkar röra på sig.

Låtvalen går alltid att anmärka på, men även om gruppen utelämnar en given hit som Faget är det en hitkavalkad som rullar ut över Hulingen. Bland höjdpunkterna antecknar jag Blind och Shoots and ladders (försedd med en kul Slipknot-passning från herr Jordison), men det mesta går hem den här kvällen. Korn exploderar framför en uppeldad publik.

Överraskad och mycket nöjd lämnar jag Hawaii efter en dryg timmes urladdning. Det är sådana här stunder som man minns långt i efterhand. Ibland är det otroligt skönt att bli motbevisad.