Joyzine

[stäng]

Krönika

Årets bästa skivor 2010 enligt Marcus Ulvsand

Under december, hela vägen fram till jul listar redaktionen på Joyzine.se de bästa skivorna från året som gått. Pop trängs med rock och metal med hiphop när tio skribenter tycker till om vilka som komponerade den bästa musiken under 2010. Idag presenterar vi Årets bästa plattor enligt Marcus Ulvsand.

1. Beach House - Teen Dream
Jag vet inte hur många gånger i år som jag har sagt "Det här är Beach House år", men jag drar mig inte för att göra det en gång till, för detta årets stora pop-dominant är tveklöst denna Baltimore-duo. Jag, liksom många andra, har detta året svävat i takt med duons tonårsdrömmande musik som med enkla gitarrslingor och Victoria Legrands gudabenådade röst skapat årets tveklöst bästa album. Det här är Beach House år.

2. M.I.A - /\/\/\Y/\
Med "Maya" bjöd M.I.A upp till både krig och dans. Med motorsågssamplingar, smurfröster, pistolskott, vobblande tung sub-bas, och med en självklarhet och karisma som hörs från skivans första sekund, levererar den brittiska småbarnsmamman allt ifrån den radiovänliga megahiten XXXO till den skräpiga upprorsuppmaningen Born Free. Med sin variation är M.I.A unik i dagens kommersiella musikscen och det där lilla extra gör henne till en av nutidens mest intressanta artister.

3. Sleigh Bells - Treats
Sleigh Bells är årets musikaliska käftsmäll. Med en skitighet som gjort Atari Teenage Riot mörkgröna av avund och dist på masterkanalen har Sleigh Bells gett oss ett effektivt sätt att rensa huvudet. På 32 minuter spottas det ut elva låtar byggda på ren energi, där det dessutom finns sångslingor och gitarr-riff som lyckas bryta sig igenom den massiva ljudväggen och stanna kvar i minnet inför nästa lyssning.

4. Under Byen - Alt er Tabt
The Rolling Stone Magazines skribent David Fricke utbrast "Det här är förmodligen världens bästa band", och även om jag inte håller med hela vägen, så har jag inte svårt att höra vad som charmade honom. Det danska bandets spretigt lekfulla och melankoliska sound skulle förföra vem som helst. De går i leden av många band som känns som en avkomma efter Björk men de danska texterna och bandets små resurser har lett till det som skiljer bandet ur mängden och även skapat en förbannat bra skiva.

5. Arcade Fire - The Suburbs
Jag har länge avfärdat Arcade Fire som alldeles för storslagen och religiös musik. På skivan "The Suburbs" låter det kanadensiska indiestorbandet fortfarande som ett kristet väckelsemöte och många låtar bygger på konceptet more is more, men inte ens jag kan blunda för hur fantastiskt bra poplåtar de har producerat under det gångna året. En skiva som lätt hade blivit spretig, knyts ihop av av tema förorten, och toppas av låtar som Rococo, Deep Blue och Suburban War, som är några av årets bästa poplåtar.

6. Trentemøller - Into The Great Wide Yonder
Trots alla de sena dansnätter då danska Trentemøller har fyllt mitt huvud med sin stilrena minimal-techno tog jag emot den mycket långsammare och mörkare "Into The Great Wide Yonder" med öppna armar. Låtmaterialet håller hög klass men det är skivans ljudlandskap som imponerar mest. Tunga elektroniska beats blandas med knastriga telecasters och skapar en apokalyptisk predikan som är deppigare än något annat i år.

7. Big Boi - Sir Lucious Left Foot ... The Son Of Chico Dusty
Årets bästa hiphop står en veteran för. Big Boi har alltid varit den hiphopiga delen av duon Outkast. Detta album vittnar delvis om det, med ett flertal renodlade beatlåtar som Big Boi dominerar med sitt ettriga flow. När detta kombineras med skivans mer utflippade arrangemang (där Andre 3000:s inflytande märks tydligt) som den militäriskt ryska General Patton, visar Big Boi att han gör hiphop som sträcker sig långt utanför ramarna.

8. O. Children - S/t
Fler och fler artister försöker undvika att placeras i fack och bli genre-associerade. Icke O. Children. Med uppgivenhet, 80-talsmixade trummor, svarta kläder och Tobias O'Kandis chockerande mörka röst tog O. Children oss tillbaka till 80-talets postpunk. Märkligt nog låter Londongrabbarna väldigt uppdaterade, ett genomgående moget låtmaterial och årets mest catchy gitarr-riff i Dead Disco Dancer gör att detta känns lika rätt idag som det gjort för 30 år sen.

9. Robyn - Body Talk pt. 1
Det är svårt att tro att det är samma Robyn som ligger bakom år 2010:s kaxigaste electropop, som 1995 blev känd med tuggummi-hiten Do you really wan't me. Den lilla ofarliga tonåringen har sedan dess blivit en fullskalig världsstjärna som med “Body Talk”-trilogin och satt Sverige på 2010 års musikkarta. På "Body Talk pt.1" lyckades hon dessutom med konststycket att blanda de farligt dansvänliga hitsen Dancing on my own och Don't Fucking Tell Me What To Do, med lugnare partier som hennes avskalade version av Jag vet en dejlig rosa. Årets bästa svenska med en jordskredsseger.

10. Peter Gabriel - Scratch My Back
Gammal är äldst och gammal tar tid på sig. Efter tio-årsprojektet "Up" tog Peter Gabriel ytterligare åtta år på sig för att släppa cover-skivan "Scratch My Back". Med piano, stråk, blås och framförallt Peter Gabriels hesa men ändå så knivskarpa stämma framförs tolkningar av bland annat Radioheads Street Spirit och David Bowies Heroes. Skivans mäktigaste spår är den överväldigande versionen av Arcade Fires My Body is a Cage som stundtals överträffar orginalet.

11. Massive Attack - Heligoland
Att ta det massiva ur duon Massive Attack borde resultera i någonting lika platt som Kents senaste skiva. Det resulterade dock i skivan "Heligoland", som levererade ett mer dynamiskt sound än bandets tidigare skivor. Med en stor fokus på rytmer och med en fin avvägning mellan det akustiska och elektroniska, krånglade Massive Attack fram lätta Paradise Circus, långsamma Splitting The Atom och framförallt sista låten Atlas Air, vars melodi stannar kvar i öronen långt efter skivans slut.

12. Four Tet - There is love in you
Four Tets organiska electronica har fascinerat många men fängslat färre. Med "There is love in you", lyckades Four Tet för första gången att ta sig genom sin djungel av harmonier och beats och guida sig fram fram ett par riktigt bra låtar. Med lättillgängliga kompositioner som Angel Echoes, härligt knorriga This Unfolds och framförallt den ovanligt dansanta Love cry, befäster Four Tet sin position som en av electronicans viktigaste pionjärer.

Tidigare listor
Årets bästa skivor 2010 enligt Erik Högkvist
Årets bästa skivor 2010 enligt Nina Torbacke
Årets bästa skivor 2010 enligt Anders Nilsson