Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Jonathan Johansson
Popaganda, Stockholm
2010-08-27
Av: Eva Linde
Publicerad: 2010-08-28
Hemsida: www.jonathanjohansson.se

Han sätter sin press på recensenten, Jonathan Johansson. Man ska inte våga kritisera honom nu. Vad han mest ber om är egentligen lite kärlek. Efter rader av live-recensioner där han kallats arrogant och med något uppstucket där bak väljer han att under spelning dementera och säga att han har ändan fri - han är bara koncentrerad. Han vill spela rätt, vilket inte är så lätt.

Jag minns Jonathan Johansson på ett blött Where The Action Is i fjol. Regnet öste ner och han var märkbart irriterad när tekniken gick fel och han inte hittade känslan. Jag insåg då, och på spelningar efter, att killen är perfektionist. Men han tar motgångarna bättre nu. Ett mickstativ som inte vill vad han vill, påverkar honom, men han låter det inte gå in. Det gör att jag nu ändå vågar säga att han nästan börjar kännas bekväm så här under sommarens sista spelning.

Men jag har inte svårt för hans nödiga stil, hans lite frånvarande attityd och hur han i varje låt försvinner in i sin egna lilla värld. Det visar bara starkare varför han gör vad han gör och hur musiken blir hans tillflyktsort. Och det blir med ansträngningarna också ganska rätt. Jonathan Johansson med band har ett sätt att trollbinda sin publik. Det är välspelat med snygga, lite psykedeliska kompositioner och tajt ljudkuliss.

Spelningen på Popaganda är alltså den sista innan bandet går in för att färdigställa nästa skiva, som kommer i februari. Och vi bjuds redan nu på ett antal smakprov. Det blir en snabbare och mörkare skiva enligt Jonathan själv, men några tvära kast ser det inte ut att bli. Aptitretaren Onda Drömmar, som han avslutar ordinarie spelningen med, är dock väldigt lovande. En vacker och välregisserad historia som slutar med mantrat "Kärleken kommer tillbaka". Spelningens starkaste kort i mina ögon.

Men också Jonathan Johansson kommer tillbaka. In på scenen alltså. Han avslutar spelningen med en cover på Running Up That Hill och känslan är att de aldrig vill gå av scenen.