Joyzine

[stäng]

Recension - Demo

Kalla Kårar
Skymningssagor
Av: Carl Potvin Johansson
Publicerad: 2008-01-20
Hemsida: www.kallakarar.se

Både bandnamnet och titeln på EP:n påminner mig om Dia Psalma, vilket var det första jag tänkte när jag såg skivan. Det andra var att det är ett Kristianstadsband, och kanske skulle jag få höra lite rock på skånska.

Ljudmässigt är de kanske inte så nära Dia Psalma, även om det är ganska punkigt. Däremot är texterna lite närmare. Med titlar som Död, Blod & Brand och Hiroshima Lyser är det knappast någon feel good-musik.

Tyvärr blev det inte någon skånsk sång. Fredrik Häggberg låter snarare som en dålig imitation av Kents Jocke Berg. För mig som inte är något Kent-fan överhuvudtaget är Häggbergs gnällande minst sagt störande. Även musiken är till en viss del Kent-influerad, och trots att det är lite punkigare låter det ungefär lika lojt som Kents sound.

Visst har killarna potential, och är duktiga musiker, vilket hörs i de partier där de vågar sväva ut lite mer instrumentalt. Till exempel sticket i Död, Blod & Brand eller gitarrsolot i Hiroshima Lyser. Där det svänger som mest – och låter som bäst – är nog faktiskt i första låten Vargarock, som får lite stonerrockkänsla av gitarreffekterna.

Musikaliskt är Kalla Kårar riktigt bra, vilket de borde utnyttja bättre. De instrumentala partierna är alldeles för korta och drunknar något i text och sång. Texterna för mig är oförståeliga och svåra att relatera till. Svensk punkrock har en tendens att textmässigt bli lite pretentiös.