Joyzine

[stäng]

Fem korta

Anna von Hausswolff

Fem korta frågor till Anna von Hausswolff vars album ”Singing from the Grave” placerar sig som bästa svenska skiva när Joyzines skribenter summerar de vassaste inspelningarna från året som gick...

Med ditt album "Singing from the Grave" placerar du dig som bästa svenska artist (på en tredjeplats totalt) när redaktionen på Joyzine.se listar de bästa skivorna från året som gick. Grattis, hur känns det?
Multo multo bien!

Vad i din musik tror du själv att det är som gör att så många uppskattar den?
Jag vågar ta ut svängarna, skräms inte för att misslyckas och ger mig hän inför musiken till 100 procent.

Du har överlag fått översvallande vitsord för din skiva, vad innebär det inför framtiden, hur spinner du vidare på det här?
Ingenting har direkt förändrats i mitt musikskriveri, jag fortsätter arbeta som vanligt med musiken, jag experimenterar med ljud, text och röst. Testar vad som är möjligt, min drivkraft är nyfikenheten och driften att vilja lära sig mer. Just nu tar jag både pianolektioner och sånglektioner, och jag känner att jag måste lära mig spelets regler för att kunna respektera dem samt bryta dem, sammanlänka hjärna och kropp så att jag obehindrat kan ge mig hän mina spontana infall!

Hur viktigt är det för dig att få goda recensioner, höga listplaceringar och att nomineras till priser?
Du blir aldrig en bättre eller sämre artist bara för att någon annan säger så. Alla goda ord, följs upp av negativa, en gång blev jag jämförd med ett skrikande vårtsvin till exempel. Jag försöker sluta öronen och ögonen, men självklart är det svårt. När jag får komplimanger tackar jag och tar emot, det värmer att folk kan njuta lika mycket av min musik som jag själv gör. Poängen med att spela ute är att nå publiken fysiskt och psykiskt, och får man starka reaktioner positiva-liksom negativa så anser jag att jag lyckats slå hål på väggen mellan mig och lyssnare.

Vilka fem skivor tycker du själv var bäst under året som gick?
Zola Jesus - ”Stridilum II” älskar jag. Hon påminner någonstans om Elisabeth Frazer som jag också älskar. Sjunger otekniskt som ett barn, vackert över skarven, och med full kraft, väldigt direkt. Alla texter handlar i princip om kärlek, och budskapen smyger in under huden med hjälp av vackra ljudmattor och tunga beats.
Joanna Newsom - ”Have one on me” Hon har totalt förändrat sitt sound, till det bättre! Nu älskar jag hennes röst (och den hade jag tidigare ganska svårt för då hon med sin barnsliga frasering tog sig ann otroligt vackra låtar). Nu förenar hon harpans lugn med sin vokal och låtarna har växt till det mer komplicerade och kanske något mer klassiska. Hon är väldigt modig och inspirerande i sitt låtskrivande.
Wildbirds and peacedrums - ”Rivers” Jag får aldrig nog av dem. Skivan är sexig och vacker, inte lika explosiv som de tidigare skivorna, utan mer eftertänksam. Önskar att jag sett dem live på Södra teatern för någon månad sedan.
The rumour said fire - ”The Arrogant” Väldigt melodisk och dynamisk, och skivan skapar en fantastisk helhet. Jag har haft svårt att upptäcka bra kvalitativ dansk musik trots att jag för tillfället bor i Köpenhamn, men äntligen fann jag dessa.
The national - ”High violet” Stora klanger som får mig att reflektera över hela mitt liv. Bara helt otroligt vackert!