Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Almedal
Emmabodafestivalen
2007-07-27
Av: Maria Wikström
Publicerad: 2007-07-31
Hemsida: www.almedal.com

Almedal lever på sin kärlek till Håkan Hellström. Det dansas runt med hatt, dunkas på hjärtat och kastas rosor upp och ner mellan publiken och scenen, allt detta till sådan där bred göteborgska med typiska dialektala fel. Det gör ingenting att de låter som Håkan Hellström, de hymlar ju inte med det, och dessutom är de allt en samling charmiga unga män och där med svåra att inte gilla.

För dagen har Adam och Love en förvirrande skara musiker med sig varav vissa senare dyker upp i andra band på festivalen. Synthkillen sjunger i Salty Pirates där Almedal-Adam trummar och trummisen i Almedal är även trummis i C.D.O.A.S.S och gitarristen i Almedal är han i Utah Rangers vars hand ser ut att ha somnat och vad den vitklädda synthtjejen från Salty Pirates gjorde på scenen som intro till Almedalspelningen har jag glömt, eller så förstod jag aldrig, förvirrande är det hela i vilket fall som helst.

Till den mycket bra spelningen var det visst något som hade beställt fyra årstider. Först regnade det från sidan, sedan fick man vinkla om paraplyet när det började hällregna, sedan övergick regnet till hagel som övergick i solsken och precis när alla i publiken fattat att det hade slutat regna och fällt ned paraplyerna, så man kunde se bandet och inte bara en massa paraplyer, så började det regna igen. På det hela taget var spelningen dock en solskenshistoria där bandet klappades in för extranummer och sångaren förtjust och lite ursäktande sa ”Vi har ju egentligen inga fler låtar”.