Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

V/A
Bolagsstämman, 2006
Skivbolag: Beat Butchers
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-11-07
Hemsida: www.beatbutchers.se

Punken är död? Nej inte helt och hållet, och viktigast av allt, den har börjat hitta lite annorlunda uttrycksformer. Det är den samlade känslan inför ”Bolagsstämman”, skivbolaget Beat Butchers sätt att visa upp sitt artiststall.

Konceptet är lika enkelt som smart. Sex band deltar med två låtar vardera. En goding från de senaste skivsläppen för de oinvigda och en tidigare outgiven för diehard-fansen som redan har plattorna. Sedan ett lågt pris och dörren borde stå öppen för att locka åtminstone några nya lyssnare. Speciellt när musiken håller så hög klass som här.

Beat Butchers ger ut så väl renodlade punkgäng som gamla rävar som gett sig in på lite andra domäner. Just bredden gör ”Bolagsstämman” extra intressant. Ohlson har semester produktions måtto ”kul är viktigare än bra” är förvisso bara en dålig ursäkt för att låta illa och Sista Skriket bjuder typisk standardpunk, men i övrigt är materialet riktigt starkt.

Köttgrottorna överraskar med vitalt vackra snyftaren Vi ses igen. En riktigt skön dänga som är klasser bättre än gruppens andra bidrag, flamsiga En rå låt. Varnagel gör sig som bäst i små korta sekvenser och kommer därför mer till sin rätt så här i samlingsformatet än på sina egna fullängdare. Då har vi två deltagare kvar att avhandla och det är Beat Butchers två riktiga trumfkort.

Visst kan man tycka att det är snålt att bjuda på två vanliga albumspår (yes, gänget frångår konceptet), men Slutstation Tjernobyl lirar bedårande trallpunk med känsla för de små detaljerna. Både Månadsmagasinsbacillen (från ”Noll Nio Noll”, 2006) och I din tid av triumf (från ”Vi är alla stjärnor”, 2001) är oerhört medryckande trallörhängen som inte saknar hårdhet. Ändå får gänget stå tillbaka lite för samlingens riktiga stjärna.

Roger Karlsson gör singer/songwriterpop betydligt mer eget och vitalt än många andra. Hans uppriktiga grepp på genren letar sig raka vägen till hjärtat. Killens tidigare outgivna Människor får mig att falla fullständigt. Det är precis så Lasse Winnerbäck skulle ha låtit om han varit kvar på de små intima scenerna istället för att dominera Zinkensdamm. Roger Karlsson är briljant.

Beat Butchers bredd borgar för en ljus framtid. Jag hoppas att ”Bolagsstämman” visar vägen för dem.