Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Gathering
Souvenirs, 2003
Skivbolag: Psychonaout Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2003-05-20
Hemsida: www.gathering.nl

Men vad i hela fridens namn är nu detta? Den gothrock med popinfluenser som kunde höras på mysiga ”If then else” från 2000 har på ”Souvenirs” bytts ut mot släpig och iskall tråkmusik som snarast kan liknas vid industri. Jag förstår inte tvärvändningen för det nya soundet är verkligen ruskigt tråkigt.

Hur smart är det att skicka ut en promocd utan låtlista? Inget vidare intelligent om ni frågar mig. Här sitter jag med omslaget i handen, lyssnar på åtta spår som låter ungefär likadant och kan inte ens skilja dem åt med hjälp av namn. Korkat! För det är verkligen så att hela gröten låter likadant.

Jag ska inte vara helt negativ till den här inspelningen för det finns trots allt vissa partier som är lite mysiga, exempelvis spår nummer fyra (fan va töntigt det känns att skriva så) och Anneke van Giersbergen sjunger fortfarande som en gudinna. Det är hon som är adelsmärket för The Gathering, utan hennes underbara toner skulle bandet falla till marken som ett korthus.

Faktum kvarstår dock. Varför har holländarna gjort en så här seg och långsam skiva utan den minsta värme? Den kliniska och kalla ljudbilden är så oengagerande att det näst intill är en omöjlighet att lyssna på skivan från start till mål. Man blir nästan deprimerad, inte för att låtarna är så värst deppiga utan snarare för att de är så otroligt tråkiga. Tristess har aldrig varit och kommer aldrig bli något positivt.