Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Peacocks
Touch and Go, 2007
Skivbolag: I Used to Fuck People like You in Prison
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2008-01-10
Hemsida: www.thepeacocks.ch

Flitiga läsare av Joyzine vet att jag beundrar kontrabasister för deras hantverk. Enligt logikens alla regler borde därför Simon Langhart, trakterare av detta instrument i schweiziska psychobilly-katterna The Peacocks, ligga högt på listan som jag alltid bär med mig i bakfickan, även känd som ”Lista över män och kvinnor värda att respektera”. Logiken faller ibland. Logiken faller nu, exakt i ögonblicket jag läser det här på min skärm. Möjligtvis är Simon undantaget som bekräftar regeln, för värd att respektera är han inte. Tillsammans med övriga bandmedlemmar utgör han i min värld prototypen för läskiga grabbar; de grabbar som har överflöd av testosteron och jagar lättklädda tjejer med en öl i ena handen och ytterligare en i den andra. Jag håller skyddsavstånd från det här, liksom all annan psychobilly. Kontrabas betyder inte allt.

The Peacocks verkar vilja leva hela rockdrömmen fullt ut, med låttitlas som Sex and Drugs and Rocks Through Your Window och Zurich is a Cocaine Town. Uttjatat, någon? Konceptet förbättras inte av att skivbolaget heter något så löjeväckande som ”I Used To Fuck People Like You In Prison”. Möjligtvis hade jag kunnat tycka att det var lite häftigt när jag var 13 och fortfarande kunde ta Sex Pistols¸ Ebba Grön och Nationalteatern på allvar och Metallica var det fräckaste Moder Jord hade skapat. Min bild av The Peacocks förbättras inte av att de ser ut som Green Day och höjer sig själva till skyarna så fort tillfälle ges. De verkar även anse sig som lite bättre än alla andra, på grund av att deras ”ryggar värker efter att ha sovit på golv”, de har fått ”för mycket kaffe och cigaretter” och är ”alltid förstörda”. Mysigt.

Musiken svämmar över av arg energi och Hasu Langhart, vokalist och gitarrist, verkar ta i med hela kroppen när han skriker ut att han vill bli lämnad ensam eller att han inte bryr sig om någon annan, över ”grymma” riff, kontrabasslappande samt energiska trummor. Psychobilly så att det förslår.

Förlåt. Jag kan inte ta det här på allvar. Någon närmare analys behövs inte.