Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

C.Aarmé
World Music, 2009
Skivbolag: Spegel
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-10-16
Hemsida: www.caarme.com

C.Aarmé har alltid handlat mer om att vara en kompromisslös orkester, ett fuck you-finger i röven på allt och alla, än att skriva de mest minnesvärda låtarna. Så var det när de stormade in på scenen och charmade både fans och recensenter med den ljudvägg som var det självbetitlade debutalbumet. Så är det än idag när tredje långköraren ”World Music” lanseras.

Det spekuleras friskt i om det är just den kompromisslösa inställningen till allt som gjort att bandmedlemmarna haft svårt att hålla sams och splittrat bandet gång efter annan. Det kan nog bara de själva svara på. Vad vi som lyssnare snabbt kan konstatera är dock att det som kändes fräscht och utmanande 2004 känns rätt förutsägbart och tjatigt idag.

Jag menar, en skiva till med spretigt ilsken punkrock utan vare sig linjer eller melodier känns inte särskilt intressant. När C.Aarmé gjorde det första gången var det revolutionärt och kaxigt, idag är det snarare utstuderat, snudd på snobbigt.

Grejen är ju den att gruppen när den kom upp levde på sin energi och jävlaranamma. Det är ingen vidare lång livstid på sådan musik hur intressant historieskrivning man än har kring bandet. Någonstans måste man börja presentera bra material också och det gör inte C.Aarmé på ”World Music”. Det är dissonant, lite småarg och kantig punkrock som då och då stöds upp av tuggande Dead Kennedys-gitarrer i botten. Bristen på riktigt låtskrivande är uppenbar och att hela klabbet fästes på så lite som två dagar förvånar inte det minsta.

C.Aarmé har gjort sin poäng och försökt dra konceptet lite för långt...eller i alla fall försökt hålla på en liten aning för länge efter den senaste splittringen. Jag blir därför inte det minsta förvånad om herrarna förklarar bandets saga all för ytterligare en gång i ordningen inom en snar framtid.