Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Dag Vag
Kackerlacka, 2006
Skivbolag: BonnierAmigo
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-09-05
Hemsida: www.dagvag.se

Det finns egentligen, trots omfattande skivutgivning, bara två låtar jag associerar med Dag Vag. Den första är Popitop (i original av Tore Skogman) som jag tyckte var hur bra som helst när jag var en liten pojke. Den andra, Du får aldrig nog, som på senare år blivit ett festivalsoundtrack för mig och mina vänner. En låt som alltid betyder party och som till och med begåvats med en egen dans.

Med andra ord handlar det om två galet flamsiga upptempolåtar. Något sådant är det dock inte alls tal om nu när Dag Vag något oväntat dyker upp med ett nytt album (töntigt döpt till ”Kackerlacka”). Nu handlar det om skön pop i en välavvägd symbios med svängig lounge reggae. Jag ska inte säga att musikstilen är oväntad. Men att skivan är så bra som den är kommer som en blixt från klar himmel.

För ”Kackerlacka” är faktiskt ett alldeles lysande album. De som förväntat sig gammal trött gubbnostalgi kan tänka om. Det här är riktigt vital musik som verkligen greppar tag. Dag Vag lyckas frambåda ett tillbakalutat sväng lika väl som mysiga harmonier och hemtrevliga sångmelodier.

Stundtals tycker jag Stig Vigs sångröst drar åt samma håll som Mats Ronander. Det matchar alldeles utmärkt till den varma ljudbilden. I Är du redo?, Jag vaknade upp och Tiden jagar oss alla låter Dag Vag rent av som den mest hungriga uppstickare. Oldboysen har på ”Kackerlacka” verkligen fått ut det bästa av sin kompetens. I fortsättningen kommer jag kunna associera bandet även till vacker och mysig musik. Inte bara till stompiga energikickar att dricka billig burköl till. Även om dessa självklart inte heller ska förringas.