Joyzine.se






Recension - Live

Love Is All
Herrgårn, Linköping
2007-01-25
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-01-30
Hemsida: www.loveisall.se

Årets första John Doe på Herrgårn, Linköpings popmecka. På schemat står Love Is All, ett hybridpopband från Göteborg som skapat ett riktigt fuzz bland så kallade musikvetare utomlands. På meritlistan står spelningar i såväl USA som Kanada och Storbritannien. Hybridpop ja, vad menar jag med det? Tänk The Rapture, galet funktempo med lika galna basgångar och gitarrgnissel. I mitten av detta inferno står en liten kaxig tjej med lugg, Josephine Olausson, och gastar som om hon vore en levande megafon.

Efter alla mina frekventa besök på Ryds Herrgård har jag äntligen lärt mig när jag ska dyka upp för att minimera tråkig väntan fram till att bandet faktiskt går på scenen. Det är knappt så att jag hinner få min första öl i näven innan jag hör de första trevande tonerna från det fem man starka manskapet från Göteborg.

Och just trevande är mitt första intryck när spelningar väl drar igång på allvar. Publiken är avvaktande och Love Is All väntar på kärleken. Nervösa blickar byts mellan medlemmarna på scenen samtidigt som publiken försöker ta in alla intryck som strömmar likt en flodvåg från scenen. För det är musiken som är den stora behållningen. Love Is All sitter på något riktigt stort och extatiskt.

Musiken lever bokstavligen sitt eget liv. Basgångarna är så smittsamt dansanta att man nästan skäms för att man bara stampar takten med högerfoten och vaggar titt som tätt i sidled. Ändå tar det ett tag för Love Is All att komma igång. I takt med att publiken vaknar till liv och fattar galoppen (”knulldansen” är något ni bara måste se någon gång…), vaknar också bandet till liv. Ett par låtar in i setet är Love Is All rent lysande. Låtar som Make Out Fall Out och Busy Doing Nothing är riktiga killers. Det är knappt så att man kan andas.

Ändå finns det skavanker som sänker betyget. Den trevande starten är en. Att Josepfine Olaussons repetitiva skrik/sånginsats bara blir irriterande i längden är en annan. Kanske är det just det enda hon kan, kanske kan hon sjunga riktigt bra om hon bara vill, men oavsett så vore lite variation att föredra. Skulle det vara möjligt att klippa ut bara en sektion av spelningen skulle detta rendera i full pott, nu måste jag nöja mig med bara ett godkänt betyg.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner