Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Warmen
Japanese Hospitality, 2009
Skivbolag: Spinefarm Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-09-01
Hemsida: www.warmen.org

Titelspåret inleder skivan med tungt matande riff och en domedagsstämning som lovar gott inför vad som komma skall. Men så fort introt är överstökat plockar Warmens enväldige ledare Janne Warman fram sin outsägligt töntiga synth och visar med eftertryck att det barkar åt precis samma skithåll som på senaste solofullängdaren ”Accept the fact”.

Som keyboardvirtuos och en viktig grundsten i monstruöst framgångsrika Children of Bodom väntar man sig förstås att Janne Warman när han går solo ska runka så oerhört mycket synth att det blir olyssningsbart. Det är precis en sådan farhåga som får vatten på kvarnen när Japanese Hospitality och dess läckra intro abrupt bryts av ett klämmigt keyboardsolo. Men inledningen säger faktiskt mer än man kan tro. Visst älskar Warman mer med sina tangenter än vad som kan tänkas vara sunt, men oväntat nog har han faktiskt försökt skriva riktiga låtar att klämma in sina excesser i. Inte för att det gör skivan bättre.

Trots en mängd celebra gästartister – att Children of Bodoms Alexi Laiho dyker upp är knappast en högoddsare och jag kan inte för mitt liv förstå varför så många vill nyttja den entoniga flygsirenen Timo Kotipelto (Stratovarius) – framstår materialet på ”Japanese Hospitality” långa stunder som allt för käckt och glättigt. I många bitar snarare som något hämtat från Melodifestivalen än musik värdig epitetet metal.

Detta manifesteras kanske allra tydligast av Janet Jackson covern Black Cat som Warmen, efter ett stelt trumintro (Sticky Bomb får exakt samma komp att låta mil bättre i Wilmer X gamla pärla Hoppas på regn), i mångt och mycket lyckas få att låta som Orups Stanna hos dej. Då förstår ni hur löjeväckande detta är.

Den som väntar sig hutlös instrumentonani blir förmodligen lika besviken som den som hyr en hårdporris och upptäcker att fodralet innehåller sexualkunskapens instruktionsfilm 1A. Men å andra sidan är besvikelsen över ett rakt igenom platt låtmaterial minst lika stor. Gå tillbaka till Children of Bodom direkt Warman!