Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Arch Enemy
Arvikafestivalen
2006-07-13
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-07-18
Hemsida: www.archenemy.net

Det är en grej bara i sig att titta på Angela Gossow när hon growlar. Att det ur en så liten tjej kan komma så morbida läten är inget annat än djupt imponerande. Den gutturala sången utförs elegant spelningen igenom, utan någon egentlig kraftnedtrappning. Däremot är det lite si och så med ljudet. Teknikern tycks ha lite problem med de våldsamma growlattackerna och långa stunder låter det väldigt burkigt. Faktum är att hela spelningen lider av ett lite murrigt, onyanserat ljud, men främst är det sången som inte riktigt kontrolleras från mixerplats.

Det verkar dock inte bekomma Arch Enemy, som utan avhoppade gitarrbrodern Christopher Amott tagit in Fredrik Åkesson (för dagen dressad i otidsenliga lederhosen och med en fluffrisyr värdig Messiah Marcolin) som gitarrkombattant till bandledaren Michael Amott. De öser på som om det vore den sista spelningen de någonsin gjorde. De gitarrduellerande gitarrekvilibristerna och den skönrytande sångerskan får dock ursäkta. Den största stjärnan på scenen är basisten Sharlee D’Angelo. Han har alltid varit en attraktion med sitt yviga rörelsemönster och den här spelningen är inget undantag. Han fullkomligen njuter av varje sekund på scenen och visar det med hela kroppen.

När det speltekniska och inlevelsen finns där är det egentligen bara låtmaterialet som kan stjälpa gruppen och det är tyvärr lite av vad som händer. Senaste fullängdaren ”Doomsday Machine” är i ärlighetens namn inte mycket att hurra för och som väntat är många av låtarna hämtade därifrån. De lyckas aldrig gripa tag i publiken som de gamla styckena. I We will rise och Dead eyes see no future brinner det, för att inte tala om Enemy within och Ravenous, där bandet har åhörarna fullkomligt i sin hand. Med mer högoktanigt material av den sorten hade spelningen kunnat accelerera. Nu blir det tyvärr inte mer än en bra metalkonsert med några speciellt udda drag. Och då tänker jag självklart på det coola i att ha en kvinnlig sångerska samt en basist som livnär sig på metal.