Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Takida
Valhall, Skövde
2007-10-06
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-10-09
Hemsida: www.takida.se

”Öh, killen, får jag se vad du har i väskan? Det är förbjudet att ta in sprit”. Jag tittar på vakten, som är minst lika bred som jag är lång och ser ut som han kommer direkt från Norra Stå på Råsunda, och rycker lätt på axlarna. ”Visst, inga problem. Du kommer hitta en varm tröja, en I-pod, ett par hörlurar och en deodorant”. Jag vet, det är inte särskilt hippt, inte en lördagskväll när tonårsfavoriterna Takida är i stan, men vadå? Dålig odör är inte att leka med. Sedan att bli besvärad och visiterad av en burdus vakt i tron om att jag smugglar sprit, vilket inte är så konstigt med tanke på att vakterna i det närmaste går i skytteltrafik med folk tagna i kragen för att de gjort sig skyldiga till diverse dumheter, det får man ta.

Nu luktar jag väl inte så illa som man kan tro, det är allt jävla cyklande, i brist på körkort och bil, som oftast tar ut sin rätt. Tvärtom tror jag nog att jag är den som doftar fräschast på hela stället. Hur rock’n’roll det nu är på en skala. Fast nu var det ju inte dofter det skulle handla om, utan rockmusik från den lilla staden Ånge en bra bit upp i vårt avlånga land.

Märkligt nog är Takida ett band som jag aldrig riktigt orkat besvära mig med att fördjupa mig i. Jag har hört några singlar, sett något framträdande på nyhetsmorgon, men inte så mycket mer. Av det korta intryck jag har fått har jag varit snabb med att avfärda det hela som ett hypat band med alldeles för stor förkärlek för amerikansk radiorock.

Det intrycket kvarstår till viss del efter kvällens spelning, men det är inte det jag tar med mig när jag går därifrån när klockan närmat sig midnatt. Herregud vilket tryck från publiken! Takida får spelningen helt gratis, det räcker egentligen med att de visar sig så är kvällen gjord. Jag trodde faktiskt inte i mina vildaste drömmar att ett band, inte idag, kunde frambringa en sådan masspsykos som Takida gör på Valhall i Skövde denna kväll.

Gång på gång står jag och irriterar mig över detaljer i själva utförandet, allt från en lam och till synes ointresserad trummis till sångaren Robert Pettersons Eddie Vedder-fraseringar. Men allt sånt spelar ingen roll. Inte när publiken kommer in. Allsången ger mig gåshud, verklig gåshud. Valhall, Skövde - spelning med Takida - trodde jag skulle vara sista stället på jorden som jag skulle få gåshud på. Det är bara att kapitulera, Takida har lyckats med något så speciellt som att verkligen beröra folks hjärtan, den här turnén kommer inte vara något annat än en ren Eriksgata.