Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Takida
All Turns Red, 2014
Skivbolag: Universal
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2014-03-10
Hemsida: www.takidamusic.com

Någonstans måste man förhålla sig till vad det är man ska ta sig an. Där någonstans känns det som att många recensenter missar målet när de ger sig på Takida. Att skjuta ner gänget för att det är mesigt, radiovänligt, slätstruket etcetera, etcetera blir lite enkelspårigt.

Går jag till butiken och köper mellanmjölk vet jag mycket väl att det är mellanmjölk jag inhandlat och sitter därför inte i efterhand och grinar över att den minsann inte smakar standardmjölk. Det skulle vara ganska löjligt att göra det, men det är lite så jargongen låter kring den här rockgruppen.

Jag är väl medveten om att Takida är mellanmjölk på en musikalisk karta och med den utgångspunkten är ”All Turns Red” en riktigt positiv överraskning.

Gruppen har ljudmässigt gjort ett litet tillbakasteg till sina första plattor. Det låter inte lika putsat som i sentida hittar och inte minst gitarrljudet tillåts vara så väl brötigt som skrotigt. Det är klädsamt. För någonstans låter Takida sitt radioskvalsjag som de lagt sig till med ju längre karriären lidit gifta sig med det smyggrungiga rockband man var i karriärens begynnelse. Det fungerar över förväntan.

Låtmaterialet må väl vara lite förutsägbart på sina håll och även om handlaget för att skriva radiohits finns där når gruppen inte riktigt i mål på samma sätt som på föregångaren ”The Burning Heart”. Men som helhet är ”All Turns Red” en mycket bättre platta. Vissa låtar kommer obevekligt att kräva sin tid i radions spellistor samtidigt som de gamla fansen med smak för smuts får i alla fall lite av sitt lystmäte stillat. I To have and to hold har Takida dessutom lyckats skriva en sådan där smäktande superballad som just likt Curly Sue och You Learn kommer att fungera som oklanderligt hångelsoundtrack för kidsen.

Visst är det mellanmjölk, men som sådan fungerar ”All Turns Red” alldeles utmärkt.