Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Space Age Baby Jane
Penthouse Rock, 2008
Skivbolag: The Sign Of The Saturn Cross
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2008-03-13
Hemsida: www.myspace.com/spaceagebabyjane

Det första jag tänkte på när jag hörde inledande spåret på ”Penthouse Rock” är schlageraktuella BWO. Jag vet, om jag ska vara helt ärlig, inte om det är tillåtet, då andra recensenter har parat ihop Anders Ljung, även känd som Space Age Baby Jane, med Prefab Sprout. Mina farhågor att mitt musiköra har förstörts totalt mattas ju längre albumet går, då Anders ofta arrangerar och låter som ett svenskt Prefab Sprout. Lite väl mycket ibland, då influenserna lyser igenom för mycket och man koncentrerar sig mer på var den där slingan kommer ifrån än hur det faktiskt låter.

Från Space Age Baby Janes glammiga debut ”The Electric Light Parade” (som min bror tvingade mig att lyssna på om och om igen i våra yngre dagar) utvecklades soundet till att dra åt den svenska synthpopen som är så fullmatad med pretentioner att jag nästan blir mörkrädd. Anders säger själv att det som presenteras på ”Penthouse Rock” är yacht rock (på tal om båtar så är seglarskon sommarens sko, snyggare finns knappt) men ärligt talat vet jag inte om det är så stor skillnad vid en jämförelse med debuten.

Överlag är det svårt att få någon rätsida på plattan, då det aldrig är något som berör på riktigt. Jonna Lee är med och körar på flera låtar, men inte ens det gör livet lite bättre. Om jag ska hårddra det är det bara i avslutande My Kind of Girl som albumet egentligen är värt att ägna en eftermiddag åt. ”Penthouse Rock” känns så otroligt anpassad till de svenska skivköparna, möjligtvis för att få en hög listplacering, vilket ändå inte kommer ske. Space Age Baby Jane är för okänd för dem som fortfarande köper svindyra skivor på Åhléns. Fast, man ska väl aldrig säga aldrig. Snart ligger kanske det BWO-doftande titelspåret på Svensktoppen.