Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Headplate
Bullsized, 2000
Skivbolag: Gain
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2000-10-10
Hemsida: www.headplate.com

Ja, mangel! Äntligen en skiva med ett svenskt band som spelar neometal och ändå vågar trycka på utan att fastna för länge i det beryktade hip-hopträsket. Headplate från Göteborg vågar ta ut svängarna och förenar benhårda gitarriff med gnälliga sångpartier och aggressionstjut.

Neometal är den nya trenden på det som i folkmun kallas "hårdrocksscenen" och många band har valt att följa vägvisare som Korn, Slipknot och Coal Chamber. Endel lyckas, de flesta gör det inte. I USA finns pinsamma exempel i Limp Bizkit och Amen medan det i Sverige räcker med att nämna ett så fatalt misslyckande som Psycore.

Headplate liknar Korn mer än något annat band inom den nya metalgenren, men ändå är det ganska stora skillnader mellan banden. Headplate har ett betydligt tuffare tempo i sina låtar än vad amerikanerna har och ägnar sig inte åt lika mycket beklagande, även om Magnus Klavborn sjunger otroligt gnälligt i många låtpartier.

Det är ganska lätt att se hur bandet bygger sina låtar. Ingredienserna är noggrant utvalda för att låtarna skall svänga så bra som möjligt. Refrängerna är i nio fall av elva riktiga stänkare där herr Klavborn luftar sina stämband på ett imponerande sätt. I verserna väljer bandet ofta att lugna ner sig en aning, men de aktar sig väldigt noga för att bli såsiga och låter gitarren höja trycket så fort det finns minsta risk för att bli segt. Så gott som samtliga låtar innehåller partier som inte kan kategoriseras som annat än mangel. Bas och gitarr trycker på med ordentlig kraft samtidigt som mannen bakom trummorna piskar så att det glöder. Klimax nås när Klavborn öppnar munnen och skriker rätt ut.

Hip-hop har blivit lite synonymt med neometal och det är en ingrediens som alla band känner sig tvungna att ha med. Slipknot gör det snyggt i sin låt Only one och Korn har lyckats med ett antal ryckiga stycken, vem gillar inte Children of the Korn? Headplate har också en melodi där hip-hopen får kliva fram, den har fått titeln Feel like porn och är en av de allra vassaste låtarna på plattan. Vid en första lyssning låter det lite som Limp Bizkit, men det är en uppfattning jag snabbt omprövar. Öset i refrängen är hundra gånger brutalare än den blöjmetal Fred Durst och company lyckas producera.

Plattan har två någorlunda lugna stycken och båda är riktiga höjdpunkter, Just in mind och Not the same är titlarna och kollar du inte upp dem gör du ett stort misstag. Bäst är dock stänkaren Sin som har allt en riktigt neometallåt ska ha. Headplate är förvisso ganska nya på marknaden (trots att de existerat i åtta år) men om jag får tippa kommer de finnas kvar länge. Det här är väldigt tilltalande och svårt att slå ifrån sig.